the 
Home Page
De inflammatoriska tarmsjukdomarnas historia
Ulcerös colit och Crohn´s sjukdom är de två vanliga kroniska tarmsjukdomarna. Under de senaste decennierna har listan kompletterats av några nya sjukdomar, bl.a. collagencolit och lymfycytcolit. Den kunskap vi har är av rätt sent datum, vilket sannolikt innebär, att det finns mycket vi inte vet om dessa sjukdomar.
1600-talet
År 1612 publicerade en tysk patolog W. H. Fabry ett patientfall. Det rörde sig om en pojke i tonåren, som hade avlidit efter en kortvarig sjukdom med feber och magsmärtor och vid obduktionen hittades en förträngning i sista delen av tunntarmen, terminala ileum. Detta kan vara det första beskrivna fallet av Crohn´s sjukdom - men tarmtuberkulos kan ge liknande förändringar.
1700-talet
G. B. Morgagni i Italien beskrev år 1769 en 20-årig man med inflammation och sår i terminala ileum som också hade perforerat, dvs brustit. Också detta fall kan i efterhand med stor sannolikhet anses vara Crohn´s sjukdom.1800-talet
År 1806 publicerade Charles Combe och William Saunders en fallbeskrivning rörande en patient som hade en förträngning i slutet av tunntarmen med förtjockning av väggen, sannolikt alltså ett fall av Crohn´s sjukdom. Namnet på denna patient finns angivet, han hette William Payne Georges, och han hade haft magbesvär i många år tills han i september år 1805 fick svåra smärtor efter födointag, och till slut var tvungen att sluta äta, och han dog sedan kraftigt avmagrad.Mot slutet av 1800-talet publicerades fallbeskrivningar rörande patienter med diarre och blödning från ändtarmen, magsmärtor och feber, och där sjukdomen uppenbarligen inte var en infektionssjukdom. Utgången var oftast mindre gynnsam - patienterna dog och drabbades före detta av allehanda komplikationer. Sir Samuel Wilks introducerade år 1859 termen "simple ulcerative colitis", dvs enkel ulcerös colit. Samuel Wilks (1824-1911) verkade som läkare och patolog i England, och i sin bok Lectures on pathological anatomy publicerade han en ingående klassificering av inflammatorisak tarmsjukdomar.
Sir Samuel Wilks klassificering av inflammatorisk tarmsjukdom från 1859. Här introducerades termerna Ulcerative Colitis och Simple Ulcerative Colitis. "Strikturing Inflammatory" (dvs inflammatorisk som orsakar förträngningar) kunde eventuellt ha varit den sjukdom vi nu känner som Crohn´s sjukdom.
År 1885 beskrev W. H. Allchin ett fall av uppenbar ulcerös colit. Patienten, en kvinna, behandlades på Westminster-sjukhuset i London och hon dog av sin sjukdom inom två veckor. Patienten hade feber, hög puls och illamående men sällan uppkastningar. Tarmen tömde sig 17 - 22 gånger per dygn.
1900 - 1910
År 1909 ordnades en kongress i London, där 317 fall av denna typ av sjukdom avhandlades. Information om dessa patienter hade samlats mellan åren 1888 och 1907. Man kunde konstatera, att orsakaken till "Enkel ulcerös colit" var okänd, men den sannolikaste orsaken uppfattades nog vara en bakteriell infektion.Flera fallbeskrivningar som i efterhand kan förmodas vara Crohn´s sjukdom publicerades. Man försökte ofta opererera dessa patienter och i flera fall ansåg man att det var fråga om en cancer i tarmen som inte kunde avlägsnas.
1910 - 1920
T. K. Dalzielfrån Glasgow i Skottland publicerade år 1913 en artikel i den också numera mest ansedda medicinska tidskriften i världen, British Medical Journal. I artikeln beskrevs 13 patienter som alla hade de klassiska symtomen vid Crohn´s sjukdom.
1920 - 1930
J. A. Bargen publicerade år 1929 en uppmärksammad artikel om ulcerös colit, som ansågs vara en mer eller mindre obotlig sjukdom som orsakade patientens död i närmare 20 procent av fallen. Bargen noterade, att sjukdomen ofta var värst i ändtarmen och slutet av tjocktarmen och sedan spred sig högre upp i tjocktarmen. Bargen ansåg också, att sjukdomen ofta kunde sprida sig upp i tunntarmen - men vid denna tid var Crohn´s sjukdom ännu ett okänt begrepp.1932
Crohn, Ginzburg och Oppenheimer i New York publicerade information om 14 patienter med fynd förenliga med Crohn´s sjukdom i terminala ileum. I medicinska publikationer räknas författarna upp i alfabetisk ordning. Trots att det är sannolikt och Ginzburg och Oppenheimer hade gjort den största delen av det arbete som publicerades blev det Crohn som på grund av den alfabetiska ordningen fick ge namn åt denna sjukdom.
Crohns, Ginzburgs och Oppenheimers artikel om Crohn´s sjukdom publicerad i tidskriften JAMA i oktober år 1932.
Sjukdomen fick alltså namnet Crohn´s sjukdom, och från och med nu fanns det alltså två kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar: UC eller ulcerös colit och CD eller Crohn´s sjukdom. Ännu så länge var man övertygad om att CD drabbade endast slutet av tunntarmen, det skulle ta 30 år innan Crohn själv blev övertygad om att denna sjukdom också kunde finnas i tjocktarmen. Burrill B. Crohn fick leva till en hög ålder, han dog år 1983 i en ålder av 99 år.p>
Slutet av 1930-talet
Professor Nanna Svartz i Stockholm, försökte hitta en ny medicin för att behandla ledgångsreumatism. Hon kombinerade salicylsyra - den enda effektiva värkmedicinen vid denna tid - och sulfa, som alldeles nyligen hade börjat användas med god effekt mot infektionssjukdomar. Det visade sig att effekten vid ledgångsreumatism inte var så bra - trots detta är medicinen nog fortsättningsvis av värde också vid behandling av reuma - men några patienter med reuma hade också ulcerös colit - och där var effekten uppenbar.
Nanna Svartz (i mitten) promoverades till hedersdoktor i Åbo år 1970
1960 - 1970
Så sent som 1960 publicerade Lockhart-Mummery observationer om att Crohn´s sjukdom kunde förekomma i tjocktarmen, utan att alls affektera tunntarmen. Det var ofta svårt - och är det ännu i dag - att med säkerhet säga, om en tarminflammation som enbart omfattar tjocktarmen är Crohn´s sjukdom eller ulcerös colit.
1970 - 1980
Det första fallet av en ny inflammatorisk tarmsjukdom bekrevs 1976 av en svensk läkare, CG Lindström. Sjukdomen, som karakteriseras av ett tjockt kollagenlager i tjocktarmens slemhinna, har sedermera visat sig vara rätt vanlig, och hundratals fall finns publicerade i den medicinska litteraturen. Sjukdomen orsakar en svår vattning och drabbar oftare kvinnor än män. Sjukdomen kallas kollagen-kolit, på engelska "collagenous colitis".Under 70-talet klarlades en stor del av de förändringar utanför tarmen som kan följa av en inflammatorisk tarmsjukdom. A. J. Greenstein redovisade 1975 ett material omfattande 213 patienter med Crohn´s sjukdom i tunntarmen, 223 patienter med Crohn´s sjukdom både i tunntarmen och i tjocktarmen, 63 patienter med Crohn´s sjukdom i tjocktarmen och 202 patienter med ulcerös colit. Av dessa patienter hade 23% ledbesvär, 37% hudbesvär, 55% besvär från munnen och 45% besvär från ögonen.
1980 - 1990
Kingham i England beskrev 1982 ännu en inflammatorisk tarmsjukdom, som fick namnet "Lymfocyt-colit" på grund av en riklig förekomst av vita blodkroppar, lymfocyter, i tjocktarmsslemhinnan. Denna sjukdom tycks delvis vara associerad med celiaki, och om en patient med konstaterad celiaki inte blir besvärsfri vad beträffar diarren kan det vara skäl att söka denna sjukdom. Kollagen-colit och lymfocyt-colit kallas med ett gemensamt namn "Mikroskopiska coliter", eftersom de enbart syns i mikroskop - tjocktarmsslemhinnan ser helt normal ut vid en endoskopisk undersökning.Under 80-talet introducerades de nya sulfafria medicinerna - 5-ASA - som småningom nästan ersatt salazosulfapyridin som förstahandsmedicinering vid ulcerös colit och Crohn´s sjukdom.
1990 - 2000
År 1996 hittade så ännu en ny kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, som fick namnet "Ej-granulomtös kronisk idiopatisk enterocolit". Upptäckten presenterades i en artikel skriven av Eduardo A. Ruan m.fl (Ruan EA, Komorowski RA, Hogan WJ. Nongranulomatous Chronic Idiopathic Enterocolitis: Clinicopathologic Profile and Response to Corticosteroids. Gastroenterology 1996;111:629-637). De vanliga inflammatoriska tarmsjukdomarna, ulcerös colit och Crohn´s sjukdom, hade ju varit kända sedan länge. Under årens lopp har läkarna dock hittat patienter med kronisk inflammation i tarmen, men där symtom och fynd inte riktigt passat ihop med någon av de två ovannämnda vanliga tarminflammationerna. Redan 1949 hade E Nyman rapporterat patienter med inflammation i tunntarmen, som kan ha varit denna sjukdom (Nyman E. Ulcerous jejuno-ileitis with symtomatic sprue. Acta Med Scand 1949;134:275-283). Fram till medlet av 90-talet har omkring 70 patienter av denna typ beskrivits i den medicinska litteraturen.2000 - 2010
Nya mediciner kommer att introduceras och behovet av kirurgisk behandling speciellt vad beträffar Crohn´s sjukdom kommer att minska drastiskt. Den första av de nya medicinerna var Infliximab, en antikropp mot Tumour Necrosis Factor. Infliximab visade sig ha en väldigt god effekt speciellt vid bekymmer med anala fistlar.
2010-talet
Att förutspå är inte lätt speciellt då det gäller framtiden. Men i alla fall - under detta årtionde kommer orsaken till de inflammmatoriska tarmsjukdomarna att klarläggas - vi får se!