the Image Gallery

Frågor och Svar: Strålproktit

Allmänt
Vad är en kronisk strålproktit?
Ordet proctit betyder inflammation i ändtarmen. En strålproktit är en
inflammation i ändtarmen, vars orsak är en strålskada. Strålskadan kan vara
akut, och den uppkommer då i samband med eller just efter strålbehandlingen.
Den akuta formen av denna sjukdom brukar spontanläka inom en rätt kort tid
efter det att behandlingen är avslutad.
Den kroniska formen kan uppstå en lång tid efter strålbehandling - ibland många
år efteråt, och den har en tendens att långsamt förvärras under en lång tid.
 
Endoskopifynd vid en typisk strålproktit.
Orsak och förekomst
En strålproktit orsakas alltså av strålbehandling?
Ja, och det är då fråga om strålbehandling av maligna tumörer i bäckenet, där
det är omöjligt att undvika att också ändtarmen blir strålbehandlad. Hos
kvinnor är det oftast fråga om cancer i livmodermunnen eller livmodern, hos män
kan det vara fråga om cancer i prostata eller testiklar, och cancer i
urinblåsan förekommer hos båda könen. Också en cancer i ändtarmen behandlas ofta med strålbehandling, både före och efter operationen, och där är det omöjligt att undvika att också den friska delen av ändtarmen påverkas av strålbehandlingen.
Hur vanlig är denna komplikation till strålbehandling?
Ända upp till 40% av patienter som fått strålbehandling på bäckenområdet kan
uppvisa tecken på en kronisk strålskada. Av dessas är de flesta dock lindriga och
symtomfria. Omkring 5 - 10% av patienterna har allvarliga men av sjukdomen.
Symtom
Vilka är de vanliga symtomen?
En strålskada på tarmen kan orsaka förträngningar, stenosering, som gör att
födan inte kan passera. I ändtarmen är blödning från slemhinnan det vanligaste
symtomet, blödningen är ofta daglig och kronisk, och patienten får anemi. Andra vanliga symtom
är smärtor och diarre med ett häftigt avföringsbehov.
Diagnostik
Hur påvisar man en strålproktit?
En rectoskopi, dvs en endoskopisk undersökning av äntarmen, eller en
colonoskopi ger diagnosen. Fyndet i äntarmen är typiskt, men ser förändringar i
slemhinnans små blodkärl, så kallade telangiectasier. Också sårbildning,
fistlar från ändtarmen till omgivningen och
förträngningar kan ses. Slemhinnan är lätt blödande. Förändringarna är mest
påtagliga i ändtarmen, men man kan se lindrigare föreändringar också i slutet
av tjocktarmen. Ifall patienten fått strålbehandling också över buken t.ex, på grund av att
cancern spridit sig till lymfkörtlar runt aortan kan också tunntarmen
vara skadad.
 
Strålproktit
Profylax
Kan man förebygga denna sjukdom?
Man försöker undvika bestrålning av ändtarmen så långt det går, vilket inte är
så lätt, då tumören som skall behandlas ligger alledels intill ändtarmen, t.ex.
i livmodern eller prostata. Förekomsten av strålproktit beror också på mängden
strålning, men att ge bara en begränsad mängd strålbehandling är inte heller
bra, eftersom effekten på tumören då kanske uteblir. Tillsvidare är vi tvungna
att möja oss med det faktum, att en strålbehandling som kanske helt botar
patientens grundsjukdom inte sällan orsakar en strålproktit. Strålproktiten är
det "pris patienten får betala" för att han eller hon blivit botad från sin
cancer.
Behandling
Hur behandlas en strålproktit?
Sjukdomen behandlas med samma mediciner som vid andra kroniska inflammationer i
tarmen, t.ex. sulfasalazin (SALAZOPYIN), 5-ASA-preparat (t.ex. ASACOL) och
cortisonpreparat, antinten i tablettform eller som lokalbehandling i form av
lavemang. Effekten är dock ofta blygsam. Om blödningen är så riklig, att
patienten anemiseras avsevärt, behövs blodtransfusioner. Eftersom
blödningstendensen
ofta förvärras av förstoppning (den sköra slemhinnin börjar blöda om patienten
måste krysta och krysta) ger man bulklaxativ, som gör avföringen mjuk och
skonsam för tarmen. Dessutom kan patienten behöva spasmlösande mediciner och
smärtlindrande mediciner.
  
Vid en strålskada i ändtarmen ser man ofta lindriga förändringar högre upp i tarmen. Dessa bilder är från sigmoideum, den sista delen av tjocktarmen.
Det pågår mycket forskning beträffande strålproktitens behandling - eftersom
detta ju är en vanlig sjukdom - och nya behandlingsmetoder, bl.a. med laser,
har gett goda resultat och kan komma att bli den primära behandlingen framöver.
Vilka andra nya behandlingar är på kommande?
Behandling med sucralfat (säljs i Finland under namnet ANTEPSIN) har visat sig ha en god effekt, både som lavemang och i tablettform. Lavemang med en utspädd formalinlösning har också visat sig vara effektiv, liksom behandling med syre i övertryck (så kallad hyperbar syrebehandling). Men alla dessa behandlingsformer är i viss mån ännu experimentiella. Sucralfat kan säkert prövas, eftersom medicinen är helt ofarlig.
Kan kirurgisk behandling bli nödvändig?
Ifall blödningen är så riklig att patienten behöver upprepade
blodtransfusioner, och ovanbeskrivna medicinska behandling inte har effekt,
måste man ibland överväga kirurgisk behandling. Oftast opereras ändtarmen bort,
och patienten får en stomi. Operationen kan vara problematisk eftersom
strålbehandlingen gjort vävnaderna sköra och patienten ofta har sammanväxningar
efter tidigare operation på samma område.

|