Allmänt

Barrett eller Barrett´s matstrupe (Barrett´s Oesophagus på engelska) är en slemhinneförändring i mastrupen, som anses bero på kroniska refluxbesvär, som orsakat en kronisk katarr i matstrupen. Slemhinna i matstrupen försöker anpassa sig till den rikliga förekomsten av magsyra, och förändras så att den börjar påminna om slemhinnan i magsäcken.

Sjukdomen är vanlig men endast en liten del av alla människor som har besvär med sura uppstötningar får denna åkomma. Barrett är viktig, eftersom den innebär en ökad risk för cancer i matstrupen.

Barrett och refluxsjukdom är alltså inte samma sak?

Man kan säga att Barrett är en komplikation till kronisk refluxsjukdom.

Barret-förändning i matstrupen. Gränsen mellan Barrett och normal slemhinna är oftast väldigt tydlig.

Historik

Nej, i antiken kände man nog inte till Barrett. År 1906 publicerade en kirurg i Boston, Tileston, en artikel om sårbildning i matstrupen, som han ansåg berodde på kronisk reflux. Normal Rupert Barrett var en engelsk thoraxkirurg, och han publicerade år 1950 en artikel om patienter som hade en magsäcksslemhinna i nedersta delen av matstrupen. Barrett drog den slutsatsen att dessa patienter hade en medfödd förändring, och att matstrupen från födseln hade varit för kort. År 1953 publiserade Allison, en thoraxkirurg i Leeds, England, och Johnstone, en röntgenläkare i Leeds, en artikel om patienter med magsäcksslemhinna i matstrupen - en av patienterna hade hunnit få cancer i matstrupen. Allison och Johnstone förelog namnet Barrett ulcer (= sår) för denna förändring.

År 1957 publiserade N R Barrett en ny artikel om denna slemhinneförändring. Han var fortsättningsvis av den åsikten att detta var en kongenital, medfödd, förändring. Först senare har sambandet mellan refluxsjukdom och Barret klarlagts.

Allison och Johnstone beskrev en patient med cancer som följd av Barrett i sin artikel är 1953. Redan år 1952 hade Morson och Belcher beskrivit ett liknande fall, och år 1972 beskrev Naef och Savary 9 fall av cancer hos 62 patienter med Barrett.

Förekomst

Detta är en mycket vanlig åkomma, som hittas omkring hos var tionde patienten som genomgår en gastroskopi på grund av påtagliga refluxbesvär. Omkring en av 200 människor kan förmodas ha Barrett. Den är vanligare hos män än hos kvinnor, och debuterar oftast i en tidig medelålder, efter det att patienten haft halsbränna i många år.

Av människor med långvariga refluxbesvär - hur många får Barrett?

Av patienter med refluxsjukdom får ungefär var tionde Barrett.

Symtom

Barrett i och för sig är nästan alltid symtomfri. Men eftersom Barrett är en följd av en kronisk refluxsjukdom har nästan alla patienten mer eller mindre svåra refluxbesvär, dvs. halsbränna och sura uppstötningar, och har oftast haft dessa besvär regelbundet i långa tider, tiotals år. Paradoxalt nog kan besvären med sura uppstötningar bli lindrigare efter uppkomsten av Barrett. Det är tydligen så att Barrett-slemhinnan är motståndskraftigare mot magsyra än den vanliga slemhinnan i matstrupen.

Nytillkomna symtom, t.ex. sväljningssvårigheter, svårighet att få ner fast föda, kan vara ett tecken på en komplikation till Barrett, som är förenad med en klart ökad risk för cancer i matstrupen.

Kan man på basen av hur svåra refluxbesvär en patient har misstänka Barrett?

Nej, på basen av symtombilden kan man inte diagnostisera Barrett. Patienter med vanlig ofarlig refluxsjukdom och patienter med Barrett kan ha helt identiska besvär.

Ovanom Barrett-förändringen har patienten ofta en valig katarr i matstrupen, refluxoesophagit, som ses i bild 2 och 3. Den första bilden visar en typisk Barrett, som kan vara svår att upptäcka ifall man inte ser den typiska gränszonen mellan Barrett och normal slemhinna i matstrupen

Diagnostik

Gastroskopi görs ofta för att utreda refluxbesvär, och gastroskopin kan då visa, att patienten också har en Barrett orsakad av refluxsjukdomen. Biopsitagning är viktig.

En begynnande cancer i en Barrett kan vara svår att upptäcka, och riklig biopsitagning är därför viktig.

Risk för cancer

Det kan man säga, även om risken för den enskilda patienten naturligtvis är oändligt liten. Man kan säga att Barrett är mellanformen mellan vanlig refluxsjukdom och cancer. Patienter med refluxsjukdom utan Barrett har nog en väldigt liten risk att få en komplikation som cancer.

Hur stor är risken för cancer vid Barrett?

Risken är svår att uppskatta, eftersom vi inte med full säkerhet känner till den verkliga förekomsten av denna förändring bland befolkningen. Sannolikt är risken för cancer 30 - 40 gånger större än om man inte har Barrett. En patient med Barrett´s oesophagus löper en risk att få cancer som är ungefär 1% per år.

Kan man särskilja grupper av Barrett-patienter med speciellt stor risk för cancer?

Risken ökar med förändringens längd. En alldeles kort Barrett-förändring innebär säkerligen inte alls någon riskökning. I samband med endoskopiska undersökningar tas alltid biopsier, provbitar, från Barrett-förändringen, och om i dessa vid mikroskopisk undersökning hittas så kallad dysplasi, är risken för cancer uppenbar.

Kan risken minskas med behandling?

Man kan förmoda att en effektiv behandling av refluxsjukdomen - med effektiv medicinering eller med operativ behandling - kunde minska risken för Barrett och den associerade cancerrisken. Detta har dock inte ännu kunnat bevisas.

Risken för cancer - är den så stor att kirurgisk behandling av refluxsjukdomen borde göras oftare?

Nej. Orsakerna är två. Dels vet man inte om en operativ behandling av refluxsjukdomen faktiskt minskar risken för cancer. Dels är risken ändå väldigt liten för den enskilda individen - och operativ behandling innebär alltid en viss risk för komplikationer. Operationsrisken kan vara större än risken för cancer.

Denna bild visar förekomsten av cancer i matstrupen hos en medelålders befolkning i Finland från 50-talet till 90-talet. Sjukdomen har minskat fram till 80-talet, men har nu igen börjat öka. Ökningen beror sannolikt på en ökad förekomst av refluxoesophagit och Barrett med ökad risk för cancer.

Behandling och uppföljning

En så optimal behandling som möjligt av refluxsjukdomen är viktig. Behandlingen, oftas med medicin av typ protonpumpinhibitor (PPI), botar rerfluxsymtomen, kan sannolikt motverka utvecklingen av Barrett och kan kanske minska risken för cancer. Detta har dock inte ännu kunnat bevisas. Efter långvarig behandling kan man nog se en viss tillbakagång av slemhinneförändringarna.

Alternativet är kirurgisk behandling i form av en antirefluxoperation för att avlägsna refluxen. Även om man kan förmoda att botande av refluxbesvären med operation skulle minska risken för cancer har inte heller detta tillsvidare kunnat bevisas.

Barrett - praktiska synpunkter * Barret innebär att en del av matstrupens slemhinna ersatts av en slemhinna som både makroskopiskt och mikroskopiskt påminner om magsäckens slemhinna. * Barrett är en komplikation till kroniska refluxbesvär, som drabbar endast en liten del av människor med refluxsjukdom. * Barrett innebär en ökad risk för cancer i matstrupen, och patienter med Barrett bör uppföljas. * Regelbunden behandling med mediciner av PPI-typ viktig.

Skiljer sig behandlingen vid Barret från behandlingen av vanliga refluxbesvär?

Då det gäller patienter med vanlig okomplicerad refluxsjukdom är symtomfrihet målet för behandlingen. Det kan räcka med en PPI-tablett var annan eller var tredje dag, eller en behandling som ges periodvis då patienten har symtom. För en patient med Barrett är detta inte tillräckligt. En Barrett-patient bör ha en varaktig och daglig effektiv medicinering.

Bör en patient som har Barrett gå på kontroller?

Ja, åtminstone alla i yngre ålder, på grund av risken för cancer i matstrupen vid detta tillstånd. Med en regelbunden uppföljning av alla patienter med Barrett kunde man sannolikt avlägsna risken för cancer. En gastroskopi vart tredje år är sannolikt en tillräcklig uppföljning.

Problemet är, att de allra flesta människor med Barrett´s oesophagus är omedvetna om att de har denna förändring, och upplever ett behov av att söka sig till undersökning först i det skede då cancerutvecklingen redan skett.

En bild från matstrupens mellersta del. Gränsen mellan normal slemhinna och Barrett-slemhinna är väldigt tydlig.