Home Page
Man kan säga, att infektion av denna bakterie utgör en riskfaktor. Fast man inte har några symtom nu, är risken för att man framöver kommer att få magsår säkert omkring 20%. Den ökade risken för magcancer är helt obetydlig, men magcancer är en allvarlig sjukdom, varför också en helt lindrig riskökning måste tas på allvar.
Vanligen hittar man infektionen i samband med undersökning för magbesvär. Om patienten har ett sår på tolvfingertarmen föreligger nästan alltid en Helicobacter pylori-infektion i magsäcken.
Det finns många tiotal olika behandlingar, och för att få resultat måste man alltid ge en kombination av tre mediciner. En av dessa är en syraproduktionshämmande medicin, och två är antibiotika, och behandlingen tar 1 vecka - 10 dagar.
Beslutet att behandla är lätt, om man hittar ett magsår eller ett så på tolvfingertarmen, och samtidigt ser att patienten också har en Helicobacter-infektion. Ifall man inte behandlar infektionen, kommer magsåret att återkomma och återkomma under årens lopp.
Problemet att besluta om behandlingen är större, ifall Helicobacter-infektionen om patienten inte har något magsår.
Man kan indela skälen att behandla i tre grupper - grupp 1 där skälen är mycket kraftiga, grupp 2 där behandlingen kan rekommenderas men inte är entydligt nödvänlig, och grupp 3 där det fortsättninsvis är osäkert, om behandlingen är nödvändig.
I september 1996 samlades en expertgrupp i Maastricht för att dra upp riktlinjer för Helicobacter-behandling för hela den Europeiska Unionens område. Rekommendationerna är inte ännu publicerade, men de presenterades i samband med den internationella Helicobacter-kongressen i Köpenhamn i oktober 1996 av prof P. Malfertheiner, som var ordförande för mötet i Maastricht. Följande rekommendationer följer i stort sett riklinjerna som dragits upp i Maastricht.
När är behandling absolut nödvändig?
Patienter med magsår (sår i magsäcken eller i tolvfingertarmen) med samtidig Helicobacter bör behandlas. Det är viktigt att påpeka, att detta också gäller, fast magsåret kanske konstaterats redan 10 år tidigare, och patienten inte har några besvär alls numera med regelbunden magsårsmedicinering. Samma gäller naturligtvis också om patienten har ett blödande magsår.
Om patienten blivit opererad för en magcancer i ett tidigt skede, eller har en lymfkörtelcancer (s.k. MALT-lymfom, som anses vara orsakat av Helicobacter pylori) är det viktigt att behandla grundorsaken.
I vilka fall kan behandlingen rekommenderas, trots att den inte är helt nödvändig?
Funktionella magbesvär - där patienten alltså har samma typ av besvär som vid magsår, men någon sjukdom inte hittas vid en noggrann utredning - kan vara ett skäl att sköta bort Helicobacter. Man kan dock inte ge några garantier för att magbesvären säkert försvinner.
Eftersom Helicobacter pylori orsakar en riskökning beträffande magcancer, kan det vara skäl att sköta bort infektionen, om patienten har magcancer i släkten.
Helicobacter-infektion orsakar inte katarr i matstrupen (så kallad refluxsjukdom), men om patienten har en sådan, och kommer att behöva effektiv medicinering under en lång tid med såkallade protonpumpinhibitorer, kan det vara skäl att sköta bort Helicobacter-infektionen.
Om patienten har någon annan klar riskfaktor att få magsår - närmast långvarig behandling med värkmedicin - kan det vara bra, att behandla Helicobacter, för att minska risken för magsår och blödning.
En viktig orsak för behandling kan vara den, att patienten själv önskar denna behandling. Behandlingen är i stort sett ofarlig, den är inte förenad med några oöverstigliga kostnander, och om patienten själv är intresserad av att få bort infektionen, kan detta vara ett tillräckligt skäl!
Vid vilka tillstånd är det osäkert, om någon behandling behövs?
Ifall Helicobacter-infektionen hittats av en tillfällighet hos en helt symtomfri frisk människa utan några speciella magsjukdomar i släkten, har infektionen säkerligen så liten betydelse, att den inte behöver noteras. Bevisen för att Helicobacter skulle orsaka sjukdomar utanför magtarmkanalen - t.ex. kransartärsjukdom - är så svaga, att de inte kan ligga till grund för behandling av Helicobacter.
Om man har magsår, men ingen Helicobacter-infektion?
Man kan få magsår också utan Helicobacter-infektion - t.ex. på grund av tobaksrökning eller användande av värkmedicin av så kallad NSAID-typ. Ifall någon Helicobacter-infektion inte kan påvisas, skall man inte heller ge någon behandling mot infektionen!