Tillbaka till hemsidan
Frågor och Svar
om
Cancer i levern

Förekomst
Hur vanlig är levercancer
Med levercancer avses i detta sammanhang så kallad hepatocellulär cancer. Det finns andra typer av cancer i levern, som utgår från gallvägarna, så kallad cholangiocarcinom, och många cancersjukdomar sprider sig till levern och orsakar metastaser, men dessa kommer alltså inte att beröras här.
Levercancer är en av de vanligaste cancerformerna i Afrika och Asien. Bland män i Zimbabwe hittar man över 100 nya fall per 100.000 innevånare. Sjukdomen har blivit vanligare ochsp i Nord-Amerika och i Europa, delvis som en följd av inflyttning från länder med hög förekomst.


Ovanstående bilder visar antalet nya fall av levercancer i Finland från början av 60-talet. En viss ökning under 60- och 70-talet kan skönjas, men sjukdomen är fortsättningsvis sällsynt i vårt land.
I Finland är detta fortsättningsvis en sällsynt sjukdom. År 1987 förekom omkring 200 nya fall av levercancer (vilket kan jämföras med 2000 fall av lungcancer och 2400 fall av bröstcancer)
Varför är denna cancersjukdom så vanlig i vissa länder och ovanlig hos oss?
Orsaken är den, att de viktigaste riskfaktorerna för sjukdomen, B- och C-hepatit, ännu så länge är relativt sällsynta i vårt land.
Levercancer - orsaker
Vad beror levercancer på?
Något förenklat kan man säga, att risken för levercancer är stor, om man har levercirrhos. De faktorer, som orsakar levercirrhos, orsakar därför också en stor risk för levercancer.
Vilka faktorer orsakar typiskt levercirrhos?
Den viktigaste orsaken globalt sett är nog infektion orsakat av B-hepatit-virus. Eftersom B-hepatit är en synnderligen vanlig sjukdom i tropiska länder, får man här många fall av levercirrhos och levercancer.
En komplett lista av orsakerna till levercirrhos ser ut så här:
- B-hepatit
- C-hepatit
- Alkohol
- Aflatoxin - ett ämne som produceras av en svamp vid namn Aspergillus flavus
- Hemokromatos - en störning i kroppens järnomsättning
- Brist på alfa-1-antitrypsin
- Thorotrast - ett röntgenkontrastämne som användes för 40 år sedan - kan ge levercancer som komplikation tiotals år efter röntgenundersökningen. Hepatocellulär cancer kan förekomma, men oftast är det en annan typ, angiosarcom eller cholangiocarcinom. Detta kontrastmedel används definitivt ej numera!

Denna datortomografibild visar en cancer (C) i levern (L), i detta fall orsakat av en levercirrhos.
Hur stor är risken för levercancer ifall man har kronisk B-hepatit?
Risken rör sig mellan 30 och 400 x normalrisken i olika material. Cancern uppstår oftast i cirrhotisk lever, men kan någon komma utan att någon cirrhos föreligger.
Hur stor är risken om man har en kronisk C-hepatit?
Risken anser vara 4 - 21 x normalrisken.
Hur stor är risken om man lyckats få en levercirrhos pga alkoholbruk?
För att få en levercirrhos pga alkoholbruk, måste man regelbundet dricka 4 restaurangdoser per dag om man är man, och minst 2 per dag om man är kvinna. Möjligen var 5 patienten med levercirrhos av denna orsak utvecklar levercancer.
Hur stor är risken för levercancer om man har hemochromatos?
Hemochromatos är en störning i kroppens järnomsättning, som orsakar järninlagring i levern och i många andra organ. Om sjukdomen hittas i tid (förrän någon egentlig cirrhos har hunnit utvecklas) och behandlas effektivt med venesectioner ("blodgivning") varje vecka tills järnet är borta, är risken för levercancer negligerbar. Ifall sjukdomen lämnas obehandlad (därför att den inte hittats!) är risken för levercancer 200 x den normala, och ungefär var 4 patient får levercancer.
Levercancer - symtom
Vilka är de vanliga symtomen vid levercancer?
Levercancer är en allvarlig sjukdom, som ofta ger en klar påverkan på patientens allmäntillstånd. Patienterna magrar, har smärtor över levern under höger revbensbåge, blir aptitlösa och har illamående, känner sig svaga, och kan få klåda i huden beroende på inlagring av gallsalter, och kan bli ikteriska (huden får en gul färg).
Då patienten kommer till läkare, konstaterar läkarn, att levern oftast är förstorad, likaså mjälten, och patienten kan ha vätska i bukhålan (ascites). Patienten är ofta ikterisk och kan ha feber. Eftersom patienten oftast i många år haft en levercirrhos innan cancern bröt ut, kan han ha flera symtom tydande på levercirrhos.
Diagnostik
Hur får man diagnosen?
Oftast är det lätt att visualisera tumören med en ultraljudsundersökning , datortomografi eller magnetundersökning av levern.
Laboratoriemässigt ser man nästan alltid klara avvikelser. Leverenzymerna (ASAT, ALAT, AFOS och GAMMA-GT) är alla stegrade.
Alfa-fetoprotein är en så kallad tumörmarker vid denna sjukdom, och man ser alltså höga alfa-fetoproteinvärden vid levercancer, men ej vid andra tumörsjukdomar. Tyvärr är ungefär en tredjedel av alla fall negativa vad beträffar denna tumörmarkör.
Då man ser en tumör i levern är det lätt att ta ett nålprov i ultraljudskontroll av tumören för mikroskopisk undersökning.
Behandling
Hur behandlas denna sjukdom?
Den bästa behandlingen och enda kurativa behandlingen är att tumören opereras bort. Det är dock endast en liten del av alla fall som lämpar sig för operation - tumören måste vara rätt liten, och lokaliserad så, att endast en del av levern måste tas bort - och resten av levern måste vara rätt så frisk - vilket den inte alltid är då patienten har levercirrhos som grundsjukdom.
Levertransplantation kan någon enstaka gång försökas, i de fall då man inte hittat några tecken på spridning av tumörsjukdomen, men resultaten ute i världen har inte varit goda.
Vad gör man ifall operation inte är möjlig?
Då försöker man minska tumören med olika behandlingar - man kan störa tumörens blodcirkulation på olika sätt, injisera skadliga (för tumören) ämnen i tumören, och ge cytostatica (cellgifter, som allmänt används vid behandling av cancer), som dock ofta inte är effektiva.
En ny medicin, sorafenib (säljs med namnet Nexavar) har visat sig vara effektiv vid levercancer. Den botar inte sjukdomen men gör att sjukdomen inte fortskrider lika snabbt som annars och förlänger överlevnaden. De vanligaste biverkningarna är hudsymtom speciellt i handflatorna och fotbladen, och förhöjt blodtryck.
Dessutom kan man behandla alla de symtom sjukdomen orsakar. Det finns effektiva mediciner mot illamående, och smärta skall en människa egentligen inte behöva lida av med nutida behandlingsmetoder. Den klåda sjukdomen orsakar kan också framgångsrikt behandlas.
Levercancerns prognos
Hurudan är prognosen vid denna sjukdom?
Det är lyckligt, att denna sjukdom är sällsynt i våra länder, för prognosen är mindre gynnsam. Inte ens kirurgisk behandling kan avsevärt förbättra prognosen. I en studie publicerad -85 (Okuda K et al, Cancer 1985;56:918) klarade sig obehandlade eller medicinskt behandlade patienter i medeltal mellan l och 9 månader, beroende på sjukdomens utbredning. Opererade patienter klarade sig i medeltal l - 2 år, men det är alltså bara en liten del av fallen, där operation överhuvudtaget är möjlig.


Femårsöverlevnaden vid levercancer är tyvärr rätt liten. I bilderna ovan ses överlevnaden för patienter i Finland, som mellan åren 1985 och 1989 befunnits ha denna sjukdom. Den goda överlevnaden i den yngsta åldersgruppen är inte signifikant, eftersom det endast fanns några patienter i denna grupp. Den grupp patienter som har en lokaliserad sjukdom klarar sig bättre, men prognosen är tillsvidare överlag dåligt vid denna form av cancer.
Enligt Finlands Cancerregisters statistik från början av 80-talet var det i genomsnitt bara 2% av patienterna med levercancer, som klarade sig över 5 år med sin sjukdom.
Förebyggande av levercancer
Hur kan man minska risken för levercancer?
Detta är egentligen lätt! Man skall akta sig för att få B- och C-hepatit - och dessa båda sjukdomar har väldigt mycket med ens livsstil att göra. Lever man i en omgivning, där risken för att få B-hepatit är stor (tex vissa verksamma inom sjukvården) bör man vaccinera sig mot denna sjukdom. Dessutom bör man också undvika att dricka alkohol i sådana mängder, att man får levercirrhos. Har man hemochromatos, skall denna behandlas adekvat. Om man följer dessa regler, har man nästan ingen risk att få levercancer.
Om man ändå har fått levercirrhos, kan det vara skäl att genomgå en uppföljning med regelbundna ultraljudsundersökningar av levern - med den förhoppningen, att tumörer skall hittas i ett tidigt skede, då den ännu kan opereras. Sådana uppföljningsprogram har genomförts, och gett en 5-årsöverlevnad 10 gånger så stor som för sjukdomen i allmänhet.
