Frågor och Svar
om
Sjukdomar i matstrupen
GERD är en förkortning av den engelska benämningen på refluxsjukdom "GastroEsophageal Reflux Disease" GERD eller katarr i matstrupen är en av de vanligaste åkommorna i magtarmkanalen. Sannolikt har minst var tionde människa besvär av denna sjukdom från tid till annan.
I engelsk litteratur används ofta förkortningen GORD (Gasto-oesophageal reflux disease)
Vad är reflux?
Med reflux avses, att en vätska i kroppen "går åt fel håll". I detta fall avser man magsyran, som normalt borde gå genom nedre magmunnen till tolvfingertarmen - men i detta fall går uppåt genom övre magmunnen till matstrupen. Matstrupen är inte byggd för att klara av den irritation magsyran orsakar, och därför får patienten en inflammation (katarr) i slemhinnan i matstrupen.
Den vanligaste orsaken till att övre magmunnen fungerar dåligt är ett mellangärdsbråck (hiatushernia).
Vilka är symtomen vid refluxoesophagit?
De typiska symtomen är
- halsbränna (ibland hör man i Finland uttrycket bröstbränna anvädnas)
- sura uppstötningar
- sväljningssvårigheter (närmast obehag vid sväljning, vid svår refluxsjukdom kan man ha en begynnande förträngning i matstrupen, som gör att maten "häftar fast" vid sväljning.
Dessutom kan man ha obehag eller smärtor upptill i buken, illamående, uppkastningar, bröstsmärta så till en grad, att hjärtsjukdom misstänks, en "klump i halsen" och rapningar.
Någon gång kan det hända, att refluxsjukdomen ger symtom från luftvägarna. Om man har en sur uppstötning på natten, då man sover djupt, kan det hända, att man andas in en liten mängd magsyra - och vaknar av en hostatack. I värsta fall kan detta orsaka kronisk retning i luftvägarna, astmatiska besvär, tom lunginflammation.
Vad är ett mellangärdsbråck
Med ett mellangärdsbråck (på medicinskt språk hiatus hernia, eller hernia hiati) menar man, att en del av magsäcken har skjutits upp ovanom diafragma eller mellangärdet. Bråcket kan vara medfött, eller det kan uppstå under livets gång. Mellangärdsbråcket gör, att övre magmunnen så att säga inte mera får stöd av mellangärdsmuskeln (diafragma), och då kan det lätt hända, att övre magmunnen inte klarar av sin uppgift, att hindra magsyran från att stiga upp i matstrupen.
Hur får man diagnosen vid refluxoesophagit?
Ofta är diagnosen klar på basen av patientens berättelse, och om det är fråga om en ung människa, där man inte behöver misstänka någon allvarligare sjukdom, kan man bra inleda behandling på basen av symtombilden.
Den avgörande undersökningen är oesophagoskopi (oftast gör man en gastroskopi samtidigt). Denna undersökning går till på det sättet, att patienten får svälja ett tunnt böjligt rör med fiberoptik eller tv-kamera, och så får man en bild av hur det ser ut i matstrupen. Samtidigt kan man ta prover av slemhinnan, av magsaften, och ta fotografier. Vissa åkommor i matstrupen kan behandlas i samband med gastroskopin.
Med nutida instrument upplevs gastroskopin sällan som besvärlig. Plågsam är den definitivt inte, det gör inte ont, och undersökningen tar bara några minuter.
Är inte en röntgenundersökning lättare?
En röntgenundersökning av oesophagus är lätt, och en sådan görs nog fortsättningsvis rätt ofta, speciellt i sådana fall, där väntetiden till gastroskopi är lång. Röntgenundersökningen kräver inte några förberedelser, och tar inte länge. Ifall man ser en förändring i röntgen, måste fyndet oftast kontrolleras med gastroskopi - och om man inte ser någon förändring, bör fyndet kanske ändå kontrolleras med gastroskopi. En lindrig katarr i matstrupen syns ofta inte vid en röntgenundersökning.
Varför mäter man pH från matstrupen? Det kan ibland vara svårt att avgöra, om en patients symtom kommer från matstrupen, eller om de härrör sig fårn något annat organ, tex. hjärtat. I sådana fall är en pH-mätning från oesophagus värdefull - man placerar en elektrod i matstrupen och undersökningen pågår ett dygn. Om patienten har besvär från bröstet - och man samtidigt ser, att magsyran stiger upp i matstrupen - då är det ganska klart att det är refluxen som orsakar besvären.
Ifall man börjar överväga operativ behandling av mellangärdsbråcket och refluxsjukdomen, brukar man nog göra en pH-mätning från oesophagus före operationen - för att så att säga få ett utgångsvärde, som man sedan framöver vid behov kan jämföra med.
Bör man hålla diet vid refluxoesophagit?
Ja. Det viktigaste är ofta, att man får ner vikten, efter bersvären ofta har uppstått i samband med viktökning. Redan några kilograms viktminskning kan räcka till för att besvären skall lindras avsevärt.
Följande maträtter försämrar övre magmunnens funktion (och möjliggör alltså, att magsyra slipper upp i matstrupen):
- fet mat
- choklad
-kaffe ( i viss mån, kaffe ökar dessutom saltsyreutsöndringen, vilket förstärker den skadliga effekten)
-alkohol
- pepparkakor.
Med Barrets oesophagus avser man, att en del av slemhinnan i matstrupen har förändrats, så att den blir av samma typ som i magsäcken. Förändringen är oftast en följd av (eller en komplikation till) långvarig refluxsjukdom. Förändringen har en viss betydelse såtillvida, att den innebär en något ökad risk för cancer i matstrupen.
Med Mallory Weiss avser man en rift vid övre magmunnen, som oftast uppkommer i samband med en kraftig uppkastning. Vid en våldsam uppkastning kommer väldigt mycket maginnehåll på en gång till övre magmunnen, denna utvidgas avsevärt, så mycket, att man får en "spricka" eller rift i slemhinnan. Denna blöder ofta, men blödningen brukar avstanna av sig själv så småningom. En omåttlig användning av alkohol, med uppkastning som följd, leder inte sällan till denna åkomma.
Typiskt för Mallory Weiss är alltså, att den första uppkastningen är våldsam, men inte blodig, och sedan blir uppkastningarna småningom blodiga. Till en början är det klart blod, men senare blir blodet mörkt, som kaffesump, på grund av magsyrans inverkan.
Eftersom man aldrig på förhand kan veta, hur mycket en skada av denna typ vid övre magmunnen blöder, är det alltid skäl att söka sjukhusvård om man får blodiga uppkastningar.
Achalasi är en sällsynt sjukdom i övre magmunnen, där slutmuskeln (den så kallade sfinktern) saknar förmåga att slappna av. Den är alltså hela tiden sammandragen. Achalasi är en medfödd sjukdom, men symtomen brukar vanligen uppstå först i 30-40 års ålder. Småningom blir det allt värre att få ner maten, maten fastnar i matstrupen, och patienten börjar magra.
Hur får man diagnosen vid achalasi?
Det är lätt att få rätt diagnos i ett sådant skede, där sjukdomen redan orsakar avsevärda besvär. Achalasi orsakar klara typiska förändringar i en röntgenundersöknin av matstrupen, och diagnosen fås oftast också ivd gastroskopi. Ibland kan man ha nytta av en tryckmätning i oesophagus, så kallad manometri. Hur behandlas achalasi?
Tidigare opererades patienterna oftast, och vid operationen skar man av en del av de muskler vid övre magmunnen, som orsakar besvären.
Numera får man goda resultat med en ballongutvidgning av övre magmunnen, som görs i samband med gastroskopi.
Finns det mediciner mot achalasi?
Det finns en medicin, botullinum toxin, som kan injiseras i övre magmunnen i samband med gastroskopi. Medicinen "förlamar" musklerna i övre magmunnen, och då lättar besvären, dock endast för en tid, några månader, men denna behandling kan användas som första hjälp i väntan på vidare åtgärder. Medicinen finns veterligen inte i andvändning i Finland.
Det finns ett stort antal mediciner, som kan skada slemhinnan i matstrupen ifall tabletten eller kapseln fastnar i matstrupen. Det är därför skäl att skölja ner en tablett eller kapsel ordentligt. Speciellt farlig är en medicin, som man tar just före läggdags (och i liggande ställning, ta alltid en medicin sittande eller stående om bara möjligt!) - en sådan kan i värsta fall ligga hela natten i matstrupen. Äldre människor är mera utråkade för skador av denna typ. Det finns dessutom andra ämnen än mediciner, som kan orsaka svåra skador på slemhinnan i matstrupen - tex maskintvättmedel, små batterier!
Här följer en lista på vanliga mediciner, som kan orsaka frätskador i matstrupen - och som därför speciellt noggrant skall sköljas ner:
- doxicyklin (ett antibioticum, som ofta används mot luftvägsinfektioner
- emepron, en medicin som används mot urineringsbesvär, bl.a. nattlig inkontinens (och därför ofta tas just till natten)
- järntabletter
- värkmediciner
- alendronat, en ny medicin mot osteoporos (urkalkning av skelettet)