I Finland har ungefär 17% av befolkningen laktosintolerans. Av dessa har ungefär hälften magbesvär, och en av fem har så påtagliga besvär, att de är störande. Om man ser på olika folkgrupper, finner man, att förekomsten av laktosintolerans är väldigt varierande:
- finländare (finskspråkiga) 17%
- samer 25-60%
- finlandssvenskar 8%
- svenskar (i Sverige) l-3%
- estländare 20-30%
- japaner 90-100%
Överlag kan man säga, att ju längre en folkgrupp har idkat boskapsskötsel och använt mjölk, destu lägre är förekomsten av laktosintolerans i denna folkgrupp.

Nej, det är två helt olika sjukdomar. Mjölkallergi förekommer mest hos barn, som alltså är allergiska mot äggviteämnen i komjölken, och vid behandling av denna sjukdom måste mjölkprodukter lämnas bort helt. Laktosintolerans har ingenting med allergi att göra. Vid laktosintolerans saknar patienten helt eller delvis ett enzym, som behövs för att spjälka upp mjölksockermolekylen (laktosen). Laktosmolekylen är för stor för att kunna sugas upp genom tarmens slemhinna, och om den inte kan spjälkas, kommer den osmält ut i tjocktarmen. Där kommer den att utgöra näring för bakterifloran, som trivs, frodas och producerar stora mängder gas.

Vid laktosintolerans behöver man alltså inte lämna bort alla mjölkprodukter. Det räcker att undvika sådan mjölk som innehåller mycket laktos. Surmjölk och HYLA-produkter går bra, och vanlig youghurt brukar också gå bra, trots att den innehåller litet laktos.

Finns det olika svårighetsgrader av laktosintolerans?

Ja. Om 17% av finländare har laktosintolerans, så är det bara hälften som har några symtom av detta, och endast omkring 3% har så svår laktosintolerans, att de inte kan dricka ens ett glas mjölk per dag.

Det finns litet laktos i många mediciner, eftersom laktos är ett bra konserveringsmedel. Den minimala mängd laktos, som kan finnas i t..ex en antibiotikatablett orsakar nog inte några symtom, och man kan alltså obehindrat ta en sådan tablett fast man har laktosintolerans.

Är laktosintolerans en farlig sjukdom?

Nej, definitivt inte! Laktosintolerans kan visserligen kallas en sjukdom, men om man konstaterats ha laktosintolerans, skall man absolut inte börja känna sig som en patient. Laktosintoleransen är en naturens nyck, man kan leva helt normalt med denna åkomma, och man behöver absolut inte vara rädd för några följdsjukdomar. Om man i misstag får i sig mjölk, händer ingen katastrof - man får litet luftbesvär och orolig tarm, men dagen därpå är dessa besvär säkert förbi. Laktosen skadar inte tarmens slemhinna eller kroppens andra organ!

Diagnostik

Det allra enklase sättet är säkert att lämna bort vanlig mjölk i ett par veckor. Ifall magbesvären försvinner, för att sedan återkomma, då man börjar använda mjölk igen, då är diagnosen rätt så sannolik.

Hur gör man så kallad laktosbelastning?

Laktosbelastning är en test, där patienten får dricka 50 gram laktos (en mängd som motsvarar det som finns i en liter mjölk, och sedan mäts blodsockret med 20 minuters mellanrum i en timmes tid. Ifall laktosen inte sugs upp från tarmen, stiger blodsockret inte, och detta innebär med stor sannolikhet, att patienten har laktosintolerans. Själv märker patienten nog av det ganska fort - eftersom magbesvären klart brukar accentueras under några timmar efter testen.

Finns det andra sätt att diagnostisera denna matsmältningsrubbning?

Laktosintolerans kan påvisas med en enkel andningstest, där man mäter andningsluftens vätgashalt. Vätgas, H2, bildas då bakteriefloran i tarmen sönderdelar kolhydrater, t.ex. mjölksocker. Hos en person som har laktosintolerans absorberas mjölksocker inte i tunntarmen. Mjölksockret transporteras därför till slutet av tunntarmen och början av tjocktarmen, där det kommer att utgöra näring för tarmbakterierna, och i samband med denna process bildas vätgas, som sedan absorberas för att frigöras via andningsluften.

En vätgasmonitor, EC 60, som den presenteras på Nikomed´s hemsida.

Den typ av vätgasmonitor som används för att påvisa laktosintolerans kan också användas för att diagnostisera bakterieöverväxt i tuntarmen och för att mäta tarmpassagens snabbhet. Apparaten är enkel att använda, och undersökningen kan med lätthet också göras på barn.

Sök på hela internet Sök på Gastrolabs hemsida