Frågor och svar
om
Gallstenssjukdomen

Gallstenssjukdomens historik

Thomas Bartholinus

Under 1700-talet bidrog forskare som Thomas Coe i England, Albrecht Haller i tyskland och Samuel Thomas Sömmerring till kunskapen om denna sjukdom. Den första kemiska analysen av en gallsten har veterligen utförts av Fourcroy år 1789.

Under 1800-talet diskuterade man ivrigt, huruvida en människa först får en gallsten, som sedan orsakar inflammation i gallblåsan, eller om det är tvärtom - inflammationen orsakar stenbildning. Först år 1909 framställde Ludvig Aschoff och Bacmeister den numera gällande teorin, att det inte är inflammationen som orsakar gallsten. Under vårt århundrade har de förbättrade undersökningsmetoderna, i all synnerhet röntgenundersökningar, vida ökat vår kunskap om denna sjukdom. Världens första gallröntgen gjordes av Graham och Cole år 1924.

Olika typer av gallsten. Från boken "Atlas und Grundriss der Röntgendiagnostik in der innerer Medizin", publicerad av J.F. Lehmans Förlag i München 1909.

Gallbesvär sköttes länge med försök att avlägsna stenarna med olika slag av avföringsmediciner och mineralvatten. Kurorter som Marienbad och Karlsbad i Tyskland var berömda för sina behandlingar av gallsten. På 1700-talet användes en "gräskur" - enligt rekommendation av doktor Gerhard van Swieten åt patienten endast rått gräs. Att en sådan kur skulle vara effektiv ansågs bero på den observation man gjort beträffande nötkreatur, som kunde utveckla gallsten under vintern, men inte under sommaren, då djuren åt färskt gräs.

Den första galloperationen gjordes av Carl Langenbuch år 1882. Denna behandling var den enda möjliga ända fram till 1972, då L Demling och K Kawai utförde den första endoskopiska stenavlägsningen i samband med en ERCP-undersökning. År 1986 introducerades den laparoskopiska galloperationen ("titthålsoperationen") av Mühe, och denna är nu den rutinmässiga behandlingen av gallsten.

Förekomst

Gallsten är väldigt vanlig i våra länder. Under 25 - 30 års ålder är det dock sällsynt, att man skulle få gallsten, men det förekommer nog. Sedan stiger förekomsten, och i hög ålder har ungefär var tredje människa gallsten (eller har blivit opererade för denna). Förekomsten av gallsten är sannolikt på stigande. I vissa utvecklingsländer, bl.a. i Afrika, är sjukdomen sällsynt - vilket säkert beror på diet och hereditära faktorer. Hos eskimåer är gallsten också sällsynt.

Finns det människor, som har speciellt stor risk att få gallsten?

Ja. Risken stiger alltså avsevärt med åldern, och kvinnor har större risk än män att få denna sjukdom, som också går i släkten. Har mamman fått gallsten i ung ålder, finns det en klar risk att dottern får samma besvär - också i ung ålder. Fetma och sockersjuka ökar risken. Om man genomgått en tarmoperation (speciellt om en del av tunntarmen avlägsnats) eller om man har en kronisk inflammation i tarmen, är risken också större. Ett regelbundet alkoholbruk förefaller däremot vara förenat med en något minskad risk för gallsten.

Symtom

Över hälften av alla människor med gallsten har inte några symtom av denna sjukdom. Det typiska gallanfallet känns till höger upptill i buken, börjar ofta l-3 timmar efter intag av föda, som orsakar en kraftig sammandragning av gallblåsan (fet mat, äpplen, färska jordgubbar med vispgrädde, paprika) och håller på upp till 6 timmar.

Diagnostik

En ultraljudsundersökning ger en snabb och pålitlig diagnos, och den har helt ersatt den tidigare använda gallröntgenundersökningen. En ultraljudsundersökning går till på det sättet, att man för en "givare" över huden, denna sänder in ljudvågor som sedan reflekteras av de inre organen, och det reflekterade ljudet registreras och ger sedan en bild. Den enda nödvändiga förberedelsen före ultraljud är att man bör vara oäten 6 timmar. Om gallstenen finns i gallgången kan den dock vara svår att se med ultraljud. Helt 100%ig är en ultraljudsundersökning inte, och om denna har varit normal, och besvären klart tyder på gallsten, kan det vara skäl att förnya undersökningen efter en tid.

En gallsten i gallblåsan, sedd i monitorn till en Aloka ultraljudsapparat. Nedanom gallstenen ser man en så kallad akustisk skugga - gallstenen hindrar ljudvågorna från att passera.

I speciella fall, och i synnerhet om man misstänker en sten i gallgången, kan man göra en så kallad ERCP-undersökning, där man alltså via ett endoskop för in en tunn kanyl in i gallgången och fyller denna med kontrast, och sedan tar röntgenbilder.

Komplikationer

Gallblåsan kan bli inflammerad i samband med ett gallanfall. Smärtorna går då inte över efter några timmar utan fortsätter, och småningom uppstår en bakteriell inflammation i gallblåsan, patienten får feber, kan bli medtagen, och sänkan och CRP stiger. Patienten kan också bli gulfärgad, då bilirubin inte mera kan passera med gallan förbi det inflammerade området. Detta tillstånd kallas en cholecystit, och kräver sjukhusvård, intravenös antibiotikabehandling, och ofta kirurgisk behandling i ett tidigt skede.

En bild från en ERCP-undersökning. Papilla Vater är kanylerad och en gallsten håller just på att avlägsna sig genom papillöppningen, och en annan gallsten redan avlägsnad ses upptill i bilden (utmärkt med ett G).

Två gallstenar, som just avlägsnats från gallgången under en ERCP-undersökning.

Kan gallsten orsaka cancer?

Om man har en gallsten, finns en obetydligt ökad risk för cancer i gallblåsan. Risken är dock så oändligt liten, att denna risk inte utgör något skäl för galloperation, ifall gallstenen är helt symtomfri.

Ur statistiken kan man också utläsa, att personer med gallsten har en obetydligt ökad risk för cancer i tjocktarmen. Också här är risken så liten, att den i praktiken kan negligeras.

Kan man använda alkohol om man har gallsten?

Alkohol orsakar inte gallsten eller gallstensanfall. En symtomfri gallsten orsakar inte något behov att ändra vanorna beträffande alkohol. Om gallstenen har gett mycket besvär i form av t.ex. inflammerade gallvägar - eller om man som en följd av gallstenen haft en inflammation i bukspottskörteln - är det nog skäl att undvika alkohol en tid, för att inte i onödan belasta levern och bukspottskörteln.

Behandling

Galloperation är i praktiken den enda behandlingen. Teoretiskt kan man lösa upp gallstenen med medicin, och på detta sätt få bort den, men behandlingen tar lång tid, lyckas endast i en del av fallen, och i praktiken återkommer gallstenen alltid, då medicinen avslutas.

En galloperation görs numera som "titthålsoperation" (via laparoscopi), vilket har förkortat behovet av sjukhusvistelse, och gjort tillfrisknandet efter operationen mycket snabbare.

Skall alla, som konstateras ha gallsten, opereras?

Inte nödvändigtvis. Ultraljudsundersökningar görs numera för utredning av mångahanda symtom, vilket gör, att man inte sällan och av en ren slump hittar en gallsten, som inte gett några som helst besvär. En sådan, helt symtomfri, gallsten kräver inte operation.

Ifall man haft ett eller flera gallanfall, är sannolikheten dock stor, att sådana kommer att uppträda också framöver, och då föreligger nog vägande skäl att operera. Det är till fördel, om gallstensoperationen kan göras innan gallblåsan har varit inflammerad, en ordentligt inflammerad gallblåsa med ärrbildningar till omgivningen kan vara svår att få bort vid en titthålsoperation.

Tillåts en dum fråga? Kan man inte operera bort gallstenen och lämna gallblåsan kvar?

Detta har faktiskt försökts, ända så sent som på 40-talet. Resultatet var dock inte bra, eftersom nya gallstenar nästan alltid uppstod i den kvarlämnade gallblåsan.

... efter galloperationen

Några 100%-iga garantier kan man inte ge. Ifall patienten har mycket besvär också efter operationen, finns det två orsaker:
- diagnosen var felaktig - patienten hade visserligen gallsten, men symtomen berodde på någon annan sjukdom, som alltså finns kvar - t.ex. magsår. I alla fall, där symtombilden inte är helt typisk, är det nog skäl att utesluta andra sjukdomar med en gastroskopi före galloperationen. En vanlig orsak till besvär i övre buken är en irriterad tjocktarm - och dessa besvär kvarstår naturligtis också efter galloperationen.
- patienten kan ha symtom, orsakade av de ändrade förhållandena i gallområdet efter operationen. Det att gallblåsan är borta, gör att gallflödet förändras, och en del av gallan går så att säga till spillo utan att delta i matsmältningen. För dessa besvär efter galloperation brukar man använda namnet "postcholecystectomisyndrom". Besvären är oftast inte speciellt svåra och kan lindras med lämplig medicinering.

ISP Providers