Colon irritabile

Colon irritabile är en av våra vanligaste sjukdomar, och säkert den vanligastge magsjukdomen. Närmare en tredjedel av befolkningen besväras av och till av denna sjukdom. Sjukdomen har under årens lopp fått många namn ("kärt barn har många namn"), bland andra:
- irriterad tarm
- spastisk colit
- tentdiarre
- mucös colit, med flera.

Det finns en del andra termer, som används i samband med colon irritabile, för att så att säga beskriva delsymtom i denna sjukdom:
- meteorism, luftbesvär
- obstipation, förstoppning
- flexura lienalis syndrom (smärtor under vänster revbensbåge, som beror på att den högst belägna delen av tjocktarmen utvidgas pga luftbesvär, symtomen kan förvillande påminna om hjärtbesvär)
- proctalgia fugax, en krampartad häftig smärta i ändtarmsregionen.

På engelska kallas sjukdomen för "Irritable Bowel Syndrome", förkortas ofta till IBS. Om det intresserar, kan vi också nämna motsvarande term på franska (colopathie fonctionnelle), spanska (sindrome de irritabilidad intestinal) och italienska (colite spastica).

Vad är typiskt för colon irritabile?

Denna sjukdom har tre typiska drag
- den är väldigt vanlig, och lyckligtvis ofarlig
- det är svårt att få en säker diagnos, eftersom det inte finns någon diagnostisk test
- beträffande behandlingen svävar den medicinska vetenskapen ännu "i det blå" - någon klar entydigt definierad behandlingslinje finns inte.

Grunden för diagnosen är en typisk symtombild hos en patient, där organiska sjukdomar rimligtvis är uteslutna medels adekvat utredning. Colon irritabile är en funktionell sjukdom.

Vad är skillnaden mellan en organisk och en funktionell sjukdom?

En organisk sjukdom "syns" i olika undersökningar - men kan se en polyp eller divertikel eller tumör i röntgenundersökningar eller endoskopiska undersökningar. En organisk sjukdom ger ofta också förändringar i laboratorievärden.

Vid en funktionell sjukdom ser organen normala ut. Trots detta fungerar de avvikande, och kan orsaka ansenliga besvär. Funktionella sjukdomar finns nästan i alla kroppens organ. Man kan ha funktionell huvudvärk, funktionella hjärtbesvär, funktionella sväljningsbesvär - ja till och med funktionella reumatiska besvär från musklerna (fibromyalgi).

Typiskt för de funktionella sjukdomarna är, att de, trots att de kan vara svåra, är ofarliga, och orsakar ingen bestående invaliditet, trots att de kan pågå i många år. En patienten med fibromyalgi - hur svår den än är - blir aldrig rullstolsbunden, vilket inte är helt ovanligt vid vanlig ledgångsreumatism! En patient med colon irritabile kommer aldrig att behöva opereras för sin tarm, förutsatt att han inte får någon helt annan sjukdom i tarmen!

Hur vanlig är colon irritabile?

Detta är som sagt en av våra vanligaste sjukdomar, lyckligtvis helt ofarlig. Man brukar säga, att omkring 30 % av människorna har dessa besvär, men om man för väldigt noggranna intervjuer, får man nog fram åtminstone något symtom av denna typ hos nästan alla.

Colon irritabile har ansetts vara vanligare hos kvinnor än hos män, och speciellt mellan 20 och 40 års ålder.

Symtom

Colon irritabile är kanske inte bara en sjukdom, det kan vara en samling av olika åkommor, orsakerna kan vara flera, och sjukdomsbilden varierar. De vanligaste symtomen är:
- magsmärta, ofta krampartad, på olika ställen i buken
- diarre
- förstoppning
- varierande tarmfunktion, ibland diarre, ibland förstoppning
- luftbesvär
- svullnadskänsla i buken
- symtomen förvärras efter födointag
- och lättar efter avgång av luft eller tarmtömning.

Kan man ha symtom också från övre delen av magtarmkanalen?

Ja. Magtarmkanalen är ett organ, och har man en funktionell störning i tjocktarmen, finns det ofta också funktionella störningar från den övre delen av magtarmkanalen. En patient med colon irritabile kan därför ha också illamående, sura uppstötningar, rapningar och obehag i övre buken. Ibland använder man termen "dyspepsi" för dessa obehag.

Och besvär från andra organ i kroppen?

Också här är är svaret ja. Colon irritabile beror till en del på störning i det självständiga, autonoma nervsystemet. Eftersom detta nervsystem ocskå styr många andra skeenden i vår kropp, är det rätt så naturligt, att en patient med colon irritabile har större risk att också ha funktionella störningar från andra organ. Undersökningsresultat vid denna sjukdom?

Sammanfattningsvis kan man säga, att resultaten av klinisk undersökning och laboratorieprover är normala. Trots detta är det viktigt, att patienten genomgår en adekvat utredning, eftersom man kan ha liknande symtom vid en organisk sjukdom, och sådan bör därför uteslutas. Det är lätt långt den behandlande läkarens uppgift att bestämma, vilka undersökningar som skall göras. I typiska fall hos en ung människa kan en laboratorieutredning inklusive undersökning av mikroskopiskt blod i avföringen vara tillräcklig.

Vilka sjukdomar borde speciellt uteslutas

Det finns två sjukdomar, som ger precis samma symtom som colon irritabile, och som kan botas med diet. Det är därför skäl att utesluta dessa sjukdomar:
- laktosintolerans, där patientens symtom beror på mjölksocker, som ingår i vanlig mjölk, och
- celiaki, där symtomen beror på, att tunntarmens slemhinna inte tål gluten, ett äggviteämne, som ingår i de inhemska sädesslagen, korn, råg, vete och (med en viss osäkerhet) havre.

Behandling

Den absolut viktigase behandlingen är en adekvat utredning för uteslutande av organisk sjukdom. Patienten skall inte behöva gå omkring med en misstanke om någon allvarligare tarmsjukdom i det undermedvetna. En ordentlig utredning behöver dock inte göras ofta - ifall tarmen är nogrannt undersökt för 3 år sedan, och symtomen är helt oförändrade, behöver det inte föreligga skäl för en ny tarmundersökning.

Behandlingen i övrigt består dels av förändrade levnadsvanor - motion, diet, undvikande av irriterande ämnen - och dels av mediciner. Medicinernas betydelse vid behandlingen av denna sjukdom är dock begränsad. Colon irritabile är helt ofarlig, och man får därför akta sig, så att behandlingen av sjukdomen inte blir farligare än sjukdomen själv.

Behandling - diet

Det finns tre aspekter beträffande dieten, som det är skäl att nämna:
- dieten bör vara fiberrik. En fiberrik kost gör att avföringen blir mjukare om patienten har förstoppning, och fastare, ifall patienten har diarre. Dietfibrer finns i helkornsprodukter, frukter och grönsaker. Ifall man misstänker, att dieten är väl fiberfattig, är detta lätt korrigerad med ett par teskedar havrekli i morgongröten - havrekli är också annars hälsosamt, det minskar upptaget av kolesterol från tarmen.
- vissa patienter har nytta av mjölkfri diet. Också i de fall, där patienten veterligen inte har någon laktosintolerans, kan det vara värt ett försök att lämna bort mjölken en tid. Detta gäller alltså endast den vanliga mjölken, om man lämnar denna, är det skäl att använda andra mjölkprodukter (youghurt, filmjölk, ost) för att få kalkbehovet tillgodosett.
- fett stimulerar tarmperistaltiken, medan äggviteämnen lugnar tarmen. Det kan alltså vara till fördel att göra ett försök med minskat fettintag i dieten.

Behandling - mediciner

Som redan ovan antytts, får man inte använda några farliga mediciner vid denna sjukdom, eftersom sjukdomen är helt ofarlig. Behandlingen får definitivt inte bli farligare än sjukdomen! Följande typer av mediciner kan användas:
- bulblaxativ
- gasminskande medel
- antikolinerga mediciner
- spasmlösande mediciner
- mediciner mot diarre.

Dessutom används nog ibland lätt lugnande mediciner vid denna sjukdom.

Vad är bulklaxativ?

Bulklaxativ är medel, som fyller tarmen, I princip dietfiber. De bulblaxativ, som kan köpas på apoteken är oftast gjorda av psyllium-frö (plantago ovata). Bulblaxativ är ofarliga, kan användas obegränsat länge, är inte vanebildande, och som en positiv bieffekt minskar de också uppsugningen av kolesterol, vilket gör att blodets kolesterolvärde går ner. Typiska preparatnamn är VISIBLIN, METAMUCIL, LUNELAX, AGIOCUR med flera. AGIOLAX är ett bulklaxativ, som förutom psyllium också innehåller en liten mängd senna, vilket gör att medicinen har speciellt god effekt vid förstopning, därmenot kanske den inte lämpar sig så bra vid krampande tarm.

Bulklaxativ är receptfria.

Vad är antikolinerga mediciner?

Dessa mediciner inverkar på det självständiga eller autonoma nervsystemet, som styr tarmens funktion. Det autonoma nervsystemet har många effekter I kroppen, och medicinerna kommer inte enbart att ha effekt på tjocktarmen. Förutom den effekt man vill ha, att lugna tarmverksamheten, lugnar man också urinblåsan (vilket gör att det kan bli svårare att tömma urinblåsan), och salivutsöndringen (munnen blir torr). Medicinerna kan också inverka på hjärtat, så att pulsen stiger en aning. Rent vetenskapligt har det varit svårt att bevisa, att dessa mediciner egentligen har någon effekt på symtombilden vid colon irritabile. En svårighet har varit, att placebo också hjälper rätt så bra.

Den medicin som I Finland oftast används för tjocktarmsbesvär heter EGAZIL, receptbelagd.

Vilka diarremediciner kan användas vid colon irritabile?

Sjukdomsbilden vid colon irritabile är varierande, och kan inte sällan präglas av en lindrig men envis diarre. Då kan man använda en diarremedicin I liten dos, den medicin som oftast används heter loperamid (små mängder fås utan recept, säljes med namnet IMODIUM). Loperamid minskar vattenmängden I tarminnehållet, huvudsakligen genom att minska på tarmens rörlighet (motilitet). Bästa effekten får man om man tar medicinen ungefär en timme före måltiden.

GASTROLAB

Sök på hela internet Sök på Gastrolab´s hemsida