Frågor och Svar
om
Lymfocytär colit

Allmänt om lymfocytär colit

Lymfocytär colit (eller lymfocytcolit) är en kronisk inflammation i tjocktarmen, som orsakar diarre. Inflammationen kan påvisas i slemhinnebiopsier vid mikroskopisk undersökning, däremot ser slemhinnan normal ut i både endoskopi och röntgenundersökning. Eftersom sjukdomen endast hittas vid mikroskopisk undersökning av biopsier, hör denna sjukdom till de så kallade mikroskopiska coliterna.

Är detta en vanlig sjukdom?

Detta är en "ny" sjukdom, det första fallet har beskrivits av en läkare vid namn Kingham 1982, och i den medicinska litteraturen finns endast några tiotal fall beskrivna. Precis som vid många andra just upptäckta sjukdomar, så är säkert också denna sjukdom avsevärt vanligare än vi nu tror. En nyligen gjord undersökning i Sverige visade att denna sjukdom är ungefär lika vanlig som Crohns sjukdom. Vid Centralsjukhuset i Vasa har vi under de senaste åren hittat ungefär ett fall per år.

Ungefär 10% av alla patinter som kommer till en colonoskopi på grund av icke-blodig diarre har antingen lymfocytcolit eller kollagenös colit. I högre ålder är dessa sjukdomar vanligare och då det gäller patienter över 70 år gamla är motsvarande procent 20.

Vilka är symtomen vid lymfocytcolit?

Patienterna är ofta medelålders eller äldre damer. Det typiska symtomet är riklig vattning diarre, upp till en och en halv liter per dygn. Diarren har ofta hållit på länge innan man får diagnosen, och diarren kan ibland störa också nattetid. Avmagring är inte ovanlig, men annars påverkar sjukdomen inte patientens allmänna hälsa i någon högre grad. Dessutom har patienterna ofta krampartade magsmärtor. Vid laboratorieundersökningar kan man se en lindrig anemi och brist på albumin (ett äggviteämne) i blodet.

Sjukdomen kan vara kronisk eller besvära endast periodvis. För en rätt stor del av patienterna kan sjukdomen gå om redan inom ett år och aldrig senare besvära.

Finns det samband mellan lymfocytcolit och celiaki?

Den första rapporten om denna sjukdom (Kingham, Br.Med.J. 1982;285:1601- 4) omfattade 6 patienter, av dem hade 3 avvikande tunntarmsbiopsi, en så kallad subtotal villusatrofi, en lindrig partiell villusatrofi och en ospecifik inflammation. Också i senare rapporter är det typiskt, att en ansenlig del av patienterna förutom förändringarna i tjocktarmen också har avvikande tunntarmsbiopsi med förändringar förenliga med celiaki.

Den mikroskopiska bilden?

Den avgörande undersökningen är alltså biopsier från tjocktarmens och ändtarmens slemhinna. De mikroskopiska förändringarna finns i hela tjocktarmen. Vid mikroskopisk colit ser man en måttlig eller svår inflammation i slemhinnnan med en ökad förekomst av en typ av vita blodkroppar, lymfocyter - vilket är orsaken till förslaget att denna sjukdom skall kallas lymfocytär colit.

Det finns gemensamma drag i biopsierna mellan lymfocytcolit och kollagencolit, gränsen mellan dessa två sjukdomar är inte skarp, och möjligen kan en inflammation i tjocktarmen börja som mikroskopisk colit, och sedan småningom övergå i kollagencolit. Dessutom bör sägas, att gränsen mellan de mikroskopiska fynden vid dessa sjukdomar och fynden från en frisk slemhinna också inte är alldeles skarp - det kan vara svårt att säga, vad som eventuellt är en sjukdom, och vad som ryms inom normala gränser.

Vad är orsaken till lymfocytcolit?

Orsaken är okänd. Sjukdomen har vissa autoimmuna drag, och en viss associering till celiaki tycks alltså föreligga.

Behandling av lymfocytcolit

Tills vidare känner man inte till någon medicin som helt skulle bota denna sjukdom. Symtomen är ofta lätta att kontrollera med medicin mot diarre, oftast används loperamid (Imodium).

Andra mediciner som prövats och som har en viss effekt är vismutpreparat, budesonid, 5-ASA-preparat av samma typ som används vid behandling av ulcerös colit (t.ex. Asacol) och cholestyramin, ett preparat som binder gallsyrorna. I svåra fall används cortison (t.ex. Prednison). Effekten av 5-ASA-preparat och cortison är nog inte lika god som vid behandling av ulcerös colit.

Prognosen är lyckligtvis väldigt god vid denna sjukdom, och möjligen kan den småningom också slockna av sig själv efter många år. Kirurgisk behandling är möjlig, men sjukdomen är nog sällan så svår att ett operativt avlägsnande av tjocktarmen skulle bli nödvändig.

Är prognosen alltid god?

Ja, det kan man säga. Undantaget som bekräftar regeln finns publicerat I Gut 1996 (Gut 1996;38:788-791) av T E Bowling med flera. I denna rapport berättas om en 46-årig dam, som insjuknade I kollagen colit, som fick ett svårt förlopp, och man var tvungen att operera bort tjocktarmen. I mikroskopisk undersökning såg man sedan en mikroskopisk eller lymfocytär colit. Också detta fall illustrerar det faktum, att dessa två sjukdomar går hand i hand.

Jag vill veta mera...

Abdo AA, Beck P. Diagnosis and management of microscopic colitis. Can Fam Physician. 2003 Nov;49:1473-8. Review.

Loftus EV. Microscopic colitis: epidemiology and treatment. Am J Gastroenterol. 2003 Dec;98(12 Suppl):S31-6.

Olesen M, Eriksson S, Bohr J, Jarnerot G, Tysk C. Lymphocytic colitis: a retrospective clinical study of 199 Swedish patients. Gut. 2004 Apr;53(4):536-41.

Olesen M, Eriksson S, Bohr J, Jarnerot G, Tysk C. Microscopic colitis: a common diarrhoeal disease. An epidemiological study in Orebro, Sweden, 1993-1998. Gut. 2004 Mar;53(3):346-50.

Sök på hela internet Sök på Gastrolabs hemsida