Historik

Det första fallet bekrevs 1976 av en svensk läkare, CG Lindström. Efter detta har ett par hundra fall beskrivits i den medicinska litteraturen. På Centralsjukhuset i Vasa hittade vi första fallet av denna sjukdom år 1984. På engelska kallas sjukdomen "collagenous colitis", och på finska talar man om kollageeni-koliitti.

Epidemiologi

En svensk forskare, Johan Bohr, har nyligen publicerat en undersökning, som omfattar 163 patienter med denna sjukdom. På basen av detta material är sjukdomen klart vanligare hos kvinnor, en den vanligaste åldern vid insjuknandet är mellan 50 och 70 år, men man kan få denna sjukdom redan i 20 - 30 års ålder.

Etiologi

Man känner inte till orsaken till denna sjukdom. Det finns vissa fakta, som tyder på, att någonting in tarminnehållet har en andel i uppkomsten av sjukdomen. I de sällsynta svåra fall, där man varit tvungen att "koppla bort" tjocktarmen (tunntarmen tömmer sig genom en konstgjord öppning, stomi, varvid inget innehåll kommer till tjocktarmen), har sjukdomen lugnat sig, för att sedan återkomma då tjocktarmen igen tagits i bruk. Man vet ej, vilken denna skadliga agens kan vara. Det att vissa antibiotika inverkar lindrande på sjukdomen kan antyda, att det är fråga om en bakterie.

Dessutom är det uppenbart, att sjukdomen har så kallade autoimmuna drag, vilket innebär, att kroppens immunsysten bidrar till sjukdomen. Patienter med kollagenös colit har ofta andra autoimmun-sjukdomar, såsom sköldkörtelsjukdomar, Sjögrens syndrom och liknande), och det att cortison ofta lindrar sjukdomen talar för en autoimmun orsak.

Typiska drag

Typiskt för kollagenös colit är att patienten har rätt svår vattning diarre och magsmärtor, och att man ser klara mikroskopiska förändringar i provbitar från tarmens slemhinna, trots att tarmen ser normal ut "med ögonen sett" vid endoskopisk undersökning av tjocktarmen (så kallad coloskopi). Diarremängden kan vara mycket voluminös, upp till 5 liter per dygn, och diarrén är nog då klart socialt störande. Trots den rätt svåra diarren, mår patienten oftast annars bra, allmänkonditionen kan vara god. Sjukdomssymtomen brukar lugna sig under graviditet.

Det ljusröda bandet under ytan av tjocktarmsslemhinnan i denna mikroskopiska bild utgörs av kollagen, och detta är det typiska fyndet vid kollagenös colit.

Tjocktarmen ser normal ut vid en colonoskopiundersökning. I bilden till höger tas en biopsi från slemhinnan, och mikroskopisk undersökning av denna kommer att ge oss diagnosen.

Behandling

Behandlingslinjerna är i huvudsak samma som vid ulcerös colit. Vid ulcerös colit blir patienten oftast helt symtomfri med lämplig medicinering, men så lyckligt är det inte vid kollagenös colit. Behandlingresultaten kan ofta vara rätt så begränsade. Lyckligtvis har sjukdomen också utan behandling ett rätt så gynnsamt förlopp.

Dr Johan Bohr, som sannolikt är den mes framstående sakkännaren i världen beträffande kollagenös colit, har föreslagit följande behandlingslinjer:

Först försöker man med en medicin, som lindrar diarren, loperamid (IMODIUM), alternativt en medicin, som binder gallsyror i tarminnehållet, cholestyramin (QUESTRAN).

Ifall dessa mediciner inte hjälper, görs ett behandlingsförsök med samma mediciner som används vid ulcerös colit, dvs sulfasalazin (SALAZOPYRIN) eller 5-ASA (ASACOL).

Dessutom kan man pröva en medicin, som inverkar på tarmens bakterieflora, metronidazol (FLAGYL).

Vid speciellt svåra symtom ger man cortison (PREDNISON). Sjukdomen lugnar sig ofta med cortison, men då man avslutar behandlingen vill sjukdomen ofta återkomma, och långvarig cortisonbehandling försöker man undvika på grund av risk för biverkningar.

Det är inte ovanligt, att medicinering vid denna sjukdom antingen inte har önskad effekt, eller ger biverkningar. I praktiken ser vi inte sällan fall, där slutresultatet blir det, att patienten inte har någon medicinering alls - och trots detta mår rätt så hyggligt, fastän sjukdomen och diarren fortsätter!

Prognos

Prognosen är god. Det finns fall, där sjukdomen spontant gått tillbaka, och patienten har blivit besvärsfri, efter att ha haft symtom i många år. Sjukdomen tycks inte just leda till några komplikationer, och inverkar tydligen inte alls på patientens livslängd. Någon risk för cancer i tjocktarmen tycks inte föreligga vid denna sjukdom. Patienten kan förlora en del äggviteämnen med diarrén (tillståndet kallas "protein loosing enteropathy" på medicinskt språk), och en kraftig brist på äggviteämnen i blodet ger ofta upphov till svullnader och kan inverka på allmäntillståndet.

Måste man någonsin operera bort tjocktarmen vid denna sjukdom?

Nej. Sjukdomen har ett gynnsamt förlopp, och trots att patienten säkert har mycket besvär med diarre och magknip, blir sjukdomen aldrig "fulminant" så att patienten behöver akut sjukhusvård och operation. I särdeles svåra fall kan man ha nytta av en tillfällig stomi för att avlasta tarmen - men detta är alltså väldigt sällsynt!

Man skall dock aldrig säga aldrig. Det finns ett fall publicerat, där en 49-årig dam utvecklade en kollagenös colit, och denna övergick sedan I en mikroskopisk colit med ett akut skov som krävde operation (Gut 1996;38:788-791). På många sätt är detta ett avvikande fall, och huvudregeln, att operation inte behövs, gäller nog ännu.

Lymfocytär colit

Lymfocytcolit är en annan "ny" inflammation I tjocktarmen, som upptäckts senare, 1980. Dessa två sjukdomar har samma symtom, och påminner I många avseenden också annars om varandra, trots detta är det nog två skilda sjukdomar. Det förefaller, som om en patient kunde få mikroskopisk colit, och då några år har gått, övergår sjukdomen I kollagenös colit.

Källskrifter:

Bohr J, Eriksson S, Abrahamson H. Collagenous colitis:a retrospective study of clinical presentation and treatment in 163 patients. Gut 1996;39:846-51

Carpenter HA, Tremaine WJ, Batts KP, Czaja AJ. Sequential histological evaluations in collagenous colitis. Dig Dis Sci 1992;37:1903-09

Giardiello FM, Lazenby AJ, Bayless TM. The new colitides - collagenous, lymphocytic and diversion colitis. Gastroenterol Clin North Am 1995;24:717-29

Järneroth G, Tysk C, Bohr J, Eriksson S. Collagenous colitis and fecal stream diversion. Gastroenterology 1995;109:449-55

Lindström CG. "Collagenous colitis" with watery diarrhea - a new entity? Path Europ 1976;11:87-9

Welden M. A useful collagenous colitis registry. Lancet 1997;349:1410-11