the GASTROLAB Home Page: Magbesvär hos äldre människor (In Swedish)

the Home Page

MAGBESVÄR HOS ÄLDRE MÄNNISKOR

"Att åldras är en av de farligaste saker man kan råka ut för i livet''. Ju äldre man blir, ju flere sjukdomar får man, och detta gäller också matsmältningskanalen. Sjukdomar som en stor del av oss kommer att drabbas av, ifall vi bara når en tillräckligt hög ålder, är mellangärdsbråck, kronisk magkatarr, gallstenssjukdom och diverticulos ("fickor på tjocktarmen"). Dessa och andra sjukdomar orsakar matsm„ltningsrubbningar och magbesvär av olika slag, och vi skall i korta drag beröra medicineringen av dessa sjukdomar, och också i någon mån, vilka krav den åldrande matsmältningskanalen sätter på medicinering i övrigt.

Förutom matsmältningsbesvär kan patienten ha flera andra sjukdomar, som förhöjt blodtryck, hjärtsvikt och sockersjuka. Alla dessa sjukdomar behöver medicinering, och då kan patientens behov av olika mediciner bli stort och svårt att klara av. Det är därför viktigt, att medicineringen av de enskilda sjukdomarna görs så enkel som möjligt.

Sjukdomar i matstrupen

Förekomsten av mellangärdsbråck (hiatusbråck, hiatushernia) ökar markant med åldern, och reflux av maginnehåll upp till matstrupen blir därför vanlig. Samtidigt minskar dock magsäckens förmåga att producera syra, och refluxen kommer ganska sällan att ge upphov till refluxoesophagit. En mångårig refluxoesophagit kan med åren orsaka en strikturering av matstrupen med sväljningsbesvär som följd. Svårigheter att får ner maten, så kallad dysfagi, är ett allvarligt symtom hos äldre människor, och bör grundligt utredas med röntgenundersökning eller endoskopi.

Om patienten har en ordenligt refluxoesophagit, det vill säga en katarr i matstrupen, som beror på att magsyran rätt obehindrat kan gå upp i matstrupen, krävs ordenligt medicinering. Den effektivaste typen av mediciner är så kallade protonpumpsinhibitorer, som omeprazole eller lanzoprazele (säljs i Finland med namnen LOSEC och LANZO). Vid lindrigare katarr kan man komma tillrätta med preparat av typ ranitidin (t.ex. ZANTAC). Behandlingen måste oftast vara långvarig, kanske livslång, för katarren i matstrupen vill lätt återkomma.

Magsäcken

Med åldern blir slemhinnan i magsäcken skör, men samtidigt minskar syraproduktionen. I normala fall går denna utveckling hand i hand. Det att magsäckslemhinnan blir skör och tunn som följd av en kronisk magkatarr (kronisk atrofisk gastrit) ger i och för sig inte några symtom, och behandling med syrapreparat torde endast ha placeboeffekt och kunde nog i stort sett avslutas. Förekomsten av magsår ökar dock med åldern, och magsår i denna ålder måste undersökas noggrant för att utesluta elakartard sjukdom. Som tumregel kan anges att besvär, som pågått mera än en månad, förtjänar en gastroskopi. Som symtomatisk behandling vid besvär från magsäcken är antasida och sucralfat lämpligast. Ett konstaterat magsår sköts lämpligast med protonpumpinhibitorer eller H2-blockerare.

Det finns två viktiga orsaker till att magsår blir vanligare och vanligare hos äldre människor. Den ena är en bakterie vid namn Helicobacter pylori, som är mycket vanlig hos äldre människor. Ifall man kan påvisa denna infektion, är det skäl att sköta bort denna, även om behandlingen nog kan vara rätt så krävande. För att behandla en helicobacter-infektion krävs två antibiotika och dessutom en effektiv magsårsmedicin.

Den andra orsaken är användande av värkmedicin. Äldre människor har ofta värk - på grund av ledförslitningar eller reumatiska besvär - och behöver ofta regelbunden värkmedicineringen. De vanliga värkmedicinerna orsakar magsår, dessa värkmediciner kallas NSAID-preparat. Acetosalicylsyra, ibuprofen, indometasin och ketoprofen är vanliga sådana värkmediciner. Ifall patienten fortsättningsvis behöver värkmedicin och har haft ett magsår, kan det vara skäl att behandla magsåret varaktigt med en effektiv medicinering, annars återkommer det nog. NSAID är en förkortning av det engelska uttrycket "Non Steroidal Anti-Inflammatory Drugs", fritt översatt mediciner som dämpar inflammation men inte är av cortisontyp.

Lever, gallblåsa och gallvägar

Leverns funktion försämras med åldern, vilket ökar patientens känslighet för många mediciner, utan att dock i allmänhet ge några symtom i form av försämrad matsmältning.

Gallstenssjukdom är vanlig och många äldre människor har fått sin gallblåsa bortopererad. Då gallblåsan är borta, finns det inget ställe att lagra den galla levern hela tiden producerar, och en stor del av gallan sipprar därmed ut i tarmen utan att bidra till matsmältningen. Då man äter en stadig måltid, kan det uppstå en relativ brist på galla, med matsmältningsbesvär som följd. Ett sådan tillstånd kallas "postcholecystectomisyndrom" och kan oftast behandlas framgångsrikt med tillskott av gallsyror i tablettform (t.ex. FELLESAN).

Tunntarmen

Tunntarmen förblir i allmänhet förvånandsvärt frisk upp i hög ålder. Kroppens kompensationsmekanismer försvagas med åldern, vilket kan medföra, att en sjukdom som patienten burit på hela sitt liv (t.ex. laktosintolerans och celiaki) ger symtom först i hög ålder. Laktosintolerans är vanlig, celiaki är inte helt ovanlig, och dessa båda sjukdomar behandlas huvudsakligen endast med diet.

En obehandlad celiaki orsakar en kroniskt försämrad matsmältning, och patienten har kanske hela sitt liv haft kalkbrist. I högre ålder får man då en urkalkning av skelettet, benstommen blir svag och skör, och man kan få benbrott vid högst obetydliga olyckor. Ett sådan benbrott (så kallad patologisk fraktur) kan vara första symtomet på celiaki.

Tjocktarmen

Nästan alla åldringar har tjocktarmsbesvär, i form av irriterad tjocktarm eller obstipation. Båda dessa sjukdomar är funktionella till sin natur, och båda behandlas lämpligen med ett fibertillskott i dieten (havre- eller vetekli) eller som medicin, med så kallade bulklaxativ (olika psyllium-preparat, som i Finland säljs med namnen VISIBLIN, METAMUCIL, AGIOCUR). Ifall detta inte är tillräckligt, kan man försöka med lactulos (LEVOLAC, DUPHALAC), ett socker, som inte absorberas i tunntarmen.

Däremot skall man undvika tarmstimulerande preparat, som kan vara vanebildande för tarmen och orsakar ett beroende.

Bild av en divertikel i tjocktarmen. Detta är en förstoring, oftast är fickorna ärtstora eller mindre. De röda linjerna är blodkärl i slemhinnan. Denna bild är tagen via ett videocoloskop.

Divertiklar, eller fickor på tarmen, är mycket vanliga i högre ålder. Minst var fjärde har dessa, men för de flesta ger de inte mycket obehag. Divertiklar utgör inte något förstadium till någon värre tarmsjukdom. Det vanligaste stället för divertiklar är nertill till vänster i buken, i den del av tjocktarmen som heter sigmoideum. Har man symtom av sina divertiklar är bulklaxativ (jämför ovan) den lämpligaste medicineringen.

Ett symtom, som det är skäl att se upp med, är blod med avföringen. Får man blod med avföringen, skall man inte lita på att det bara är hemorrojderna som blöder, utan man skall kontakta sin läkare.!

Magbesvär orsakade av mediciner

Då en gammal människa har magbesvär, kan den adekvata åtgärden i många fall vara, att ta bort en medicin i stället för att ge en ny. Många mediciner orsakar magbesvär av olika slag, och vi skall nämna de vanligaste:

- värkmediciner orsakar magsår, som i värsta fall kan blöda eller brista (perforera). Patienter med ulcusanamnes bör undvika alla andra receptfria preparat än paracetamol - och om detta inte går, bör man överväga att varaktigt ge medicin för att hålla magsåret borta. Den nuvarande trenden att ge daglig acetosalicylsyra åt patienter med hjärtbesvär och circulationsrubbningar kommer sannolikt att öka problem med ulcus och blödningar från magsäcken. Den ökade användningen av värkmedicin är den viktigaste orsaken till de tilltagande problemen med kompliserade magsår bland vår äldre befolkning.

- hjärtmediciner orsakar ofta magbesvär. Digitalis (DIGOXIN) kan ge illamående och uppkastningar om dosen är för stor, mexiletin likaså. Kinidin, som ofta används för behandling av rytmstörningar, kan orsaka diarre.

- nitrofurantoin, en medicin som används för att bota eller motverka urinvägsinfektion, kan skada levern, och orsakar ibland en hepatitliknande sjukdom.

- mefenaminsyra (en värkmedicin) orsakar hos ca 5% av patienterna en svår diarre (som kan vara väldigt svår att diagnostisera, ifall man inte vet, att patienten använder denna medicin).

- långvarig behandling med antracinonderivat (t.ex. cascara, senna) ger en missfärgning av colonslemhinnan (Melanosis coli). Missbruk av dessa mediciner ger diarre, och missbruket kan ibland hemlighållas av patienten med diagnostiska svårigheter som följd.

- tabletter och kapslar innehållande emepron.bromid, alprenolol, doxicyclin, järn kan fastna i matstrupen och orsaka en lokal frätskada. Det är viktigt att se till att tabletterna sköljs ner ordenligt, så att de inte fastnar i matstrupen med skada på slemhinnan som följd. Alendronat är en ny medicin, som används för behandling av benskörhet, osteoporos, hos äldre människor. Under den korta tid denna medicin har varit i användning, har rapporterats flera skador på matstrupen, som orsakats av att medicinen fastnat i matstrupen och irriterat slemhinnan.

- misoprostol är en medicin, som ibland används för att behandla magsår, och för att motverka skador på slemhinnan orsakade av värkmedicin. Denna medicin orsakar ibland en rätt svår diarre, som dock går över då man avslutar medicineringen.

Vad kan man göra själv?

Tarmfunktionen kan vara beroende av motion. Då man promenerar, cyklar eller skidar, masserar magmusklerna tarmen, och då fungerar tarmen bättre! Så det gäller att vara aktiv, och inte sitta inne och vila mera än nödvändigt!

En fiberrik kost kan man börja på med redan i yngre dar! Det gör att tarmfunktionen bibehålls, och har också andra gynnsamma effekter på hälsan - vikten kanske inte stiger som den annars skulle göra - och en fiberrik kost hjälper till att hålla kolesterolet nere. Ifall man är tveksam, om fibermängden räcker till, kan man ta en matsked havre- eller vetekli med morgongröten.

Dessutom kan det vara bra att dricka tillräckligt. Om man inte får tillräckligt vätska, kan detta eventuellt bidra till förstoppning.

Och sist och slutligen - är man nöjd och glad, så mår tarmen också bra! Pensionärsåldern kan vara den lyckligaste tiden av ens liv, och man kan njuta av livet och leva roligt upp i en hög ålder - och detta kan vara en av de viktigaste faktorerna för att undvika bekymmer från mag- och tarmkanalen.

GASTROLAB