the 
Home Page
Historiska texter:
Sjelfbefläckelse
Följderna av sjelfbefläckelse vid den tid, då kroppen är stadd i tillväxt, och alla krafter behöfvas för utvecklingen, gifva sig först tillkänna genom svaghet, slapphet och afmagring. Tillväxten kan fortskrida, och man är stundom benägen att deri söka orsaken till magerheten, men kroppen förlorar sin ungdomliga liflighet och friskhet, emedan hela näringsprocessen lider. En påfallande oro gifver sig tillkänna i personens hela uppträdande, ansigtet är omvexlande blekt och blossande rödt, ögonen hafva ofta en onaturlig glans och äro omgifna af blåa ringar; vid uppstigningen om morgonen är han ytterst matt och dåsig; han blir lätt trött vid rörelser, svettning inställer sig lätt; hållningen af kroppen är obestämd och vacklande o.s.v. Samtidigt härmed förändras äfven lynnet och sinnesstämningen; han blir inbunden, skygg och förlägen, söker ensamheten, undandrager sig sällskap och lekar o.s.v.
Då lasten fortsätter en längre tid, tilltager magerheten i en oroväckande grad; patienterna blir nervösa, lida af andfåddhet och hjertklappning, känna smärtor än på ett ställe af kroppen än på ett annat i synnerhet öfver länderna, bli fort trötta hvilken ställning de än intaga; stundom uppstår kramp, hysteri, S:t Veits´ dans o.s.v.
De framsläpa sitt lif med en svag kropp utan kraft och friskhet, men ej nog dermed, äfven hjernans verksamhet förslöas och i följd deraf äfven själsförmögenheterna. Först förloras minnet, och man bör derför alltid vara uppmärksam, då man märker, att en gosse, som förut varit läraktig och visat sig ega godt minne, blir slapp och minnesslö. Snart derefter förslappas äfven de öfriga intellektuella förmögenheterna. Patienterna bli dåsiga och nedstämda, visa olust för arbete och äro äfven nästan fullkomligt odugliga dertill af hvad slag som helst men i synnerhet sådant, vid hvilket själens verksamhet tages i anspråk. De inse och erkänna sitt fel men ega i flertalet fall ej kraft att afstå från det utan uppgifva stundom allt motstånd, börja lida af hypokondri, som småningom kan öfvergå till sinnessjukdom.
Detta kan bli den sorgliga utgången af denna last, såvida den ohejdadt fortsättes. Då den ej utöfvas i någon högre grad, är den väl utan väsentligt inflytande på lifvet, men ingen må lita på att han utan men utsätter sig för ett dyligt onaturligt tillfredsställande af könsdriften. Detta säga vi till tröst för dem som afstått från lasten och ångra sitt fel men äro oroliga öfver en sorglig och hopplös framtid. Mången har i förtviflan sökt läkarehjelp och trott sig ha förspillt hela sitt lif och sin helsa, då dock kroppen ännu ej lidit något väsentligt men, och läkaren kunnat meddela tröst och hopp, blott personen haft kraft att afstå från lasten.
Huru föräldrar böra gå tillväga för att skydda sina barn för denna last, får deras eget omdöme afgöra. På en lös misstanke bör man aldrig tala med barnen härom, ty det kunde hända, att man bibringade barnen föreställningar, som förut varit dem fullkomligt främmande, och sålunda kunde åstadkomma mycket ondt i stället för godt.
Man bör hafva ett vaksamt öga på barnen och i synnerhet fästa sin uppmärksamhet vid deras lekkamrater, deras lektyr, deras förhållande till tjenstfolket, ej låta begge könen vara för mycket tillsammmans samt ej låta barnen åka eller rida för mycket. Är man ej fullt viss om, att ett barn utöfvar denna last men hyser dock en stadgad misstanke, bör man så mycket som möjligt hafva det under uppsigt, låta det hafva ständig sysselsättning, ej låta set ligga i för varma och mjuka sängkläder eller i varma rum utan helst på hårdt stoppade tagelmadrasser med ett täcke öfver sig, låta det stiga tidigt upp om morgnarne, gifva en enkel, lättsmält föda men ej irriterande ämnen såsom starka kryddor, vin, starkt öl, starkt the o.s.v., ej låta det intaga någon stor mängd föda eller dryck strax innan det går till sängs samt efterse att intet klädesplagg trycker eller retar könsdelarne eller håller dem varma.
Kan man öfverbevisa barnen om deras fel, då gäller det att på ett sätt, som vittnar om ömt deltagande för deras väl, förehålla dem, för hvilka faror de utsätta sig. Det moraliska inflytandet uträttar i dessa fall vida mer än straff, som många gånger endast gör det onda värre. Såvida man ej sjelf kan uträtta något, hjelper det ofta att anlita en läkare och låta honom förehålla patienten följderna, äfvensom läkaren är i tillfälle att genom några enkla operationer afhålla patienten från att tillfredsställa sin lusta.
Men a andra sidan bör man ej heller injaga för stor skräck hos barn; den fullvuxne skrämmes deremot lättast till återhållsamhet.
Läkarehjelp är alltid nödvändig, då någon sjukdom i följd af lasten inställer sig, men den kan ej uträtta något, såvida patienten ej iaktager återhållsamhet. Lefnadssättet bör anordnas såsom ofvan är nämndt, men dieten bör vara stärkande, dock må man undvika starkt kryddade och retande födoämnen samt rusgifvande drycker; lämpliga äro kötträtter, i synnerhet kött af yngre djur, och bland drycker är mjölk den bästa. Dessutom kan man tillråda flitig rörelse i fria luften, använda kalla bad, hafsbad och duscher; men rörelserna, deribland gymnastik, böra ej öfverdrifvas, så att kroppen uttröttas; helsosamma rörelser och förströelser äro alltid nyttiga. Unga flickor böra ej få använda symaskiner, emedan man märkt att trampningen af dem ofta åstadkomma en stark retning af de yttre könsdelarne.
