the 
Home Page
Historiska texter:
Underlifslidanden hos qvinnan
Den lifligaste verksamheten i dem finna vi under hafvandeskapet, förlossningen och barnsängen, och erfarenheten visar huru inflammmationer i och omkring lifmodern, lägeförändringar af densamma o.s.v., genom oförsigtighet och vårdslöshet under denna tid lätteligen kunna uppstå och störande inverka på qvinnans hela framtida helsa, då deremot en bättre vård samt iakttagande af enkla försigtighetsmått kunnat afvända faran eller åtminstone väsentligen minska den. Vi vilja derför allvarligen tillråda qvinnan att under denna tid noggrant iakttaga alla de försigtighetsmått, som äro angifna under artiklarne Hafvandeskapet, Förlossningen, Missfall och Barnsängen. I synnerhet vilja vi varna för ett för tidigt uppstigande från barnsängen utan föregående undersökning af läkare eller en duglig barnmorska, äfven om qvinnan sjelf ej känner några krämpor.
Månadsreningen är äfven en tidpunkt, från hvilken i många fall i följd af vårdslöshet och underlåtenhet af enkla och naturliga försigtighetsmått fruntimmerssjukdomar förskrifva sig, och forskar man noga efter tillfällighetsorsakerna till dessa sjukdomar, skall man i de flesta fall finna dem hafva utgjorts af någon under eller omedelbart inpå månadsreningen ådragen förkylning, någon häftig kroppsrörelse eller starkare ansträngning. Qvinnan har t.ex. under denna tid begagnat sig af en tunn och olämplig beklädnad, användt kalla bad, insprutat kallt vatten i slidan, under en promenad satt sig att hvila på fuktig, kall mark, dansat, ridit, åkt skridssko o.s.v. Särskildt vilja vi fästa uppmärksamheten på det skadliga inflytandet af att deltaga i en bal eller ett dansnöje under månadsreningen. På en dylik tilställning inverka en hel mängd omständigheter, af hvilka en enda i många fall är tillräcklig att rubba den regelmessiga gången af en pågående månadsrening. Under månadsreningen påverkas qvinnans hela nervsystem, och ganska vanliga symptom äro en känsla av obehag och tyngd i bäckenet, värk i korsryggen o.s.v. Att under dylika omständigheter balen, som ju utgör ett slags sinnesrus samt medför en häftig kroppsrörelse i en trång, obeqväm drägt och alltid är åtföljd af en stark upphettning af kroppen samt erbjuder talrika anledningar till förkylning, skall inverka högst skadligt, är lätt att inse. Man kan derför med fullt skäl påstå, att en qvinna, som under pågående månadsrening deltager i en bal, sätter på spel sin framtida helsa. Månadsreningen kan ej blott undertryckas för tillfället och för framtiden åtföljas af svåra smärtor, utan inflammationer i och omkring lifmodren, lägeförändringar af organet, blödningar omkring detsamma inuti bäckenet såväl som häftiga blödningar utåt genom slidan äro ej sällsynta följder af en dylik oförsiktighet. Äfven blodträngning kan uppstå till andra kroppsdelar, från hvilka till och med blödningar kunna uppkomma, såsom från lungorna, magen, näsan o.s.v.; en blodträngning till hufvudet kan förorsaka rubbningar i synen t.o.m. tillfällig blindhet. (Jfr art. Ögat och dess sjukdomar.) Att samlag under pågående månadsrening böra undvikas faller sig af sig sjelft; de kunna under denna tid medföra svåra följder för qvinnan.
Som vi veta uppställde redan Moses för Israeliterna vissa stadganden för qvinnan under dessa betydelsefulla tidskiften i hennes lif, och vi kunna ej annat än erkänna deras betydelse för qvinnans framtida helsa.
Nu för tiden egnar qvinnan vanligtvis endast sin uppmärksamhet år månadsreningens första uppträdande, till dess den synes kommit i regelmessig gång eller vara reglerad. Vidare beaktar hon den vanligen ej, förr än den på ett eller annat sätt företer någon rubbning. Naturen har sjelv genom den inträdande blödningen likson gifvit en varning att vid den tiden iakttaga större försigtighet. Mången qvinna torde emellertid vilja påstå, att hon utan olägenhet under menstruationen deltagit i baler samt utsatt sig för hvarjehanda skadliga inflytelser. Härvid vilja vi dock anmärka att i de flesta fall strafflösheten endast är skenbar, ty ej sällan kommer sjukdomen så smygande och så lång tid efter det begågna brottet, att sambandet dem emellan ej är fullt tydligt. Mången gång framträda underlifslidanden tydligt först efter t.ex. någon större familjeolycka, dödsfall af någon anhörig, ovanliga kropps- och själsansträngningar, en längre tids vakande vid någon sjukbädd, olycklig kärlek, plötsligt påkommande ekonomiskt betryck o.s.v., då läkaren vid undersökning med full visshet kan bestämma, att dessa åkommor redan förefunnits en längre tid, ehuru qvinnan ej erfarit symptom af dem. Först då hennes kroppsliga tillstånd i följd af någon dylik omständighet blifvit nedsatt och nervsystemet försvagadt framträda symptomen fullt märkbara. Vi finna således af huru stor vigt det är, att qvinnans organism ej störes under menstruationen utan under denna tid, då den är ömtåligare än annars, så mycket som möjligt skyddas för skadliga inflytelser. (Jfr art. Månadsreningen.)
En vigtig sak är äfven klädedräkten, som framför allt bör lämpas efter årstiden, och särkildt bör qvinnan vara försigtig att väl skydda sitt underlif samt nedre extremiteterna. I synnerhet under den kalla årstiden är det i hög grad oförsigtigt att endast begagna tunna bomullskalsonger, hvilka lemna ett otillräckligt skydd för den kalla luften samt uppstigande fuktighet från marken. Hon bör derför begagna kalsonger af flanell eller ylle under vintertiden särskildt under månadsreningen. Hvad bruket af snörlif beträffar, så är förut derom taladt under art. Klädedrägt och hänvisas dertill. - Om försigtighet vid användningen af symaskiner hafva vi talat under art. Fluss, hvit.
Ofta får man höra unga qvinnor klaga öfver envis ihållande förstoppning, och mången gång förskrifver sig denna olägenhet från en vårdslöshet, som under uppväxtåren ej är sällsynt, och som består deri, att flickan ej söker få öppning, då hon känner behov deraf, utan af blygsamhet söker hålla den tillbaka till dess ett lämpligt tillfälle erbjudes. Mången gång vill hon ej ensam besöka afträdet utan väntar på sällskap af någon väninna eller syster. Man kan lätt inse huru i hög grad oförståndigt det är att ej strax tillfredsställa denna känsla af behof att uttömma tarmen. Följden blir nemligen att, om den ej inom kort tid tillfredsställes, den blir mindre märkbar, samt att allt större exkrementmassor anhopa sig i ändtarmen, intorka der och nu få ännu svårare att aflägsnas, hvarför det ej sällan händer att flere dagar kunna förflyta innan afföring påkommer. Att häraf ej blott lifmodren och angränsande delar genom trycket af exkrementmassorna kunna mer eller mindre lida, utan äfven qvinnans allmänna tillstånd erfara menligt inflytande, är helt naturligt. Vi vilja derför tillråda hvarje qvinna att söka vänja sin tarmkanal vid uttömning på en bestämd timme hvarje dag, om så skulle behöfvas genom att förtära mera lösande födoämnen, såsom fruktkompotter, klibröd eller dylikt, eller genom att intaga 1 á 2 glas Marienbadervatten om morgnarne. Får tarmkanalen en gång så att säga vanan att uttömma sig på bestämd tid dagligen eller åtminstone hvarannan dag, så plägar afföringen i de flesta fall sedermera sjelfmant inställa sig, såvida förstoppningen ej beror på sjukliga förändringar i tarmkanalen, såsom tarmkatarr, krampartiga sammandragningar kring rumpöppningen o.s.v., hvilka tillstånd alltid fordra behandling af läkare.
Vi kunna ej heller underlåta att här äfven beröra en fara, för hvilken många qvinnor af ren blygsamhet utsätta sig. Ej sällan förvånas man öfver att qvinnor under en lång tid afhålla sig från att kasta urinen. Denna försumlighet kan hafva ytterst menliga, ja till och med lifsfarliga följder, hvarför vi allvarligen tillråda att vid känsla af behov strax söka tillfälle att kasta urinen. Man har nemligen sett exempel på att blåsan till och med genom en tillfällighet, såsom en lindrig stöt, ett fall eller dylikt, kunnat brista då qvinnan under någon längre tid afhållit sig från att tömma den, och att döden deraf inom kort blifvit en följd. Äfven om utgången ej blir så vådlig, kunna dock ytterst menliga följder för hela lifvet inträffa, såsom en qvarstående slapphet i blåsans muskulatur, hvarigenom uppstår svårighet att tömma urinen, inflammationer i blåsan och njurarne m.m.
För att bestämma de särskilda åkommorna i de qvinliga könsorganen samt föreskriva lämplig behandling i det enskildta fallet är läkarens, särskildt fruntimmersläkarens, hjelp alltid behöflig. Det är följaktligen utan ändamål att genomgå symptomen på de olika åkommorna. Ett underlifslidande hos qvinnan gifver sig vanligen tillkänna genom oregelbundenheter i månadsreningen, ymnig flytning ur slidan af slemmig, varblandad, stundom missfärgad beskaffenhet, stundom afgång af mer eller mindre blod på oregelbundna tidern, smärtor i korsryggen, som sträcka sig nedåt ljumskarne och bäckenet, oordningar vid urinkastningen, såsom svårighet att tömma urinen samt stundom smärtor dervid; i många fall lider qvinnan af förstoppning. En mängd andra symptom förekomma stundom äfven vid de särskilda åkommorna, men de nyssnämnda äro de vanligaste, och bland dem äro i enskildta fall somliga mera framstående, under det att andra saknas.
Innan vi sluta denna artikel, kunna vi ej underlåta att omnämna den farhåga för kräfta i dessa organ, som qvinnor så ofta uttrycka, så att de under lång tid kunnan gå och grubbla deröfver, bli overksamma och likgiltiga för sina hem och tro sig i de obetydligaste oregelbundenheter i månadsreningen, nervkrämpor, någon hvit flytning eller dylikt finna bekräftelse på sin tro att de lida af denna sjukdom. I dylika fall finner vanligen läkaren vid undersökning deras organ friska eller åtminstone endast behäftade med en obetydlig åkomma, men har det oaktadt ganska ofta svårt att öfvertyga dem om, att deras kräfta endast är ett inbillat ondt. Lyckas han emellertid häruti, återfå de snart arbetslust och återtaga sina vanliga sysselsättningar.
