the 
Home Page
Historiska texter:
Månadsreningen
Under normala förhållanden uteblifver menstruationen endast under hafvandeskapet och digifningen. Den är ofta åtföljd af obehagliga symptom såsom smärtor och tryck i nedre delen af ryggen och länderna, en känsla af tyngd i underlifvet, kolik, kongestioner till hufvudet, trötthet o.s.v. I synnerhet inträffar detta första gången flickan menstruerar. Hvarje moder bör derför vara uppmärksam på sin dotter vid denna ålder, ordentligt ordna hennes lefnadssätt, låta henne flitigt röra sig i fria luften, afhålla henne från för kraftig mat och dryck, från häftiga sinnesrörelser, romanläsning, dansnöjen o.d. Hon bör äfven i god tid förbereda sin dotter på hvad som komma skall, på det att flickan i sin okunnighet ej må försöka undertrycka och hämma den påbörjade blödningen genom kalla tvättningar eller dylikt. Samma försigtighet bör äfven iakttagas vid den tid reglerna åter skola inställa sig. Så länge blödningen fortfar, är det i synnerhet af stor vigt att föra ett förståndigt lefnadssätt, ej företaga häftiga och ansträngande rörelser, ej besöka baler och dansnöjen, ej heller skådespel eller konserter, som uppjaga fantasien och reta sinnet, ej förtära kraftiga eller retande födoämnen, söka undvika förkylning, ej byta om linne under de första dagarne af menstruationen, men framför allt ej begagna kalla bad eller tvättningar för att förkorta tiden för densamme. (Jfr Underlivslidanden hos qvinnan).
Om menstruationen återkommer under digifningen, bör man alltid rådfråga läkaren, om qvinnan bör fortfara med digifningen eller icke.
Då menstruationen skall upphöra, hvilket, såsom nämnt är, vanligen inträffar mellan 45:te och 50:de året, plägar detta sällan ske plötsligt samt är ofta åtföljdt av sjukliga symptom. Antingen är den först under någon tid oregelbunden (flera månader kunna stundom förflyta från den ena gången till den andra), eller är den åtföljd af en ovanligt stark blodförlust, eller inträffa kongestioner till hufvud, bröst eller underlif, hvilka äro en följd deraf, att organismen ännu ej hunnit vänja sig vid uteblifvandet af den förut regelbundna blodförlusten. Detta inträffar vid de s.k. klimakteriska åren, vid hvilka åtskilliga sjukdomar lätt kunna uppstå. Klart är derför, att försigtighet och läkarevård under denna tid äro särdeles nödvändiga.
Oregelbundenheter i menstruationen kunna bestå antingen deri, att den första gången uppträder tidigare eller senare än vanligt, eller att den återkommer för ofta eller i för riklig mängd, eller att den uteblifver eller plötsligt hämmas.
Orsakerna till en tidig menstruation äro redan här ofvan anförda; till ett sent inträdande af den får man söka orsaken i flickans hela konstitution, hvaremot dess uteblifvande kan bero antingen på organiska lidanden eller särskilda sjukdomar, såsom långvariga febrar, sjuklig blodblandning, t.ex. bleksot, o.s.v. Likaledes kunna sorger och svårmod stundom utgöra orsaken till dess uteblifvande. Vid sådana tillfällen lider antingen kroppen i sin helhet, eller inställa sig åtskilliga sjukliga symptom vid den tid, då menstruationen plägar infinna sig, hvilka kunna utgöras ej allenast af smärtor i korsryggen och länderna samt öfriga symptom, som här ofvan äro omnämnda såsom förebud, utan ofta äfven af kramp, svindel o.s.v., hvilka kunna återkomma periodiskt.
Då man vid denna tid vill understödja naturens sträfvan att åter få menstruationen ordentligt i gång, bör detta ske med stor försigtighet; vanligtvis är dock ingen annan än läkaren i stånd att upptäcka och aflägsna orsaken. Endast vid den tidpunkt, då tydliga tecken till en annalkande menstruation visa sig, i synnerhet tyngd och smärtor öfver länderna, är det tillåtet försöka fotbad och dylikt, hvilket dock alltid bör ske med försigtighet. För flickor, som lida af bleksot, är läkarehjälp nödvändig.. -
Att menstruationen uteblifver under hela lifvet hör dock till undantagen. Hos kraftigt bygda fruntimmer, som mera likna män än qvinnor både till väsende och kroppsbyggnad, plägar menstruationen inställa sig mera sällan och vanligtvis ganska oregelbundet.
Då menstruationen återkommer för ofta eller i för riklig mängd, är det nödvändigt att iaktaga stillhet samt ett mycket måttligt lefnadssätt, men då ej sällan orsaken till en riklig blödning beror på sjukliga förändringar, så må läkarehjälp i dylika fall aldrig försummas.
Menstruationen kan vara så riklig, att den får likhet med en blodstörtning. Qvinnan bör i så fall hålla sig i fullkomlig stillhet, endast förtära kalla maträtter och afkylda drycker, undvika alla stimulerande drycker samt lossa alla klädesplagg, som kunna hindra blodets omlopp o.s.v. I synnerhet bör man vara försigtig i de klimakteriska åren, emedan blodstörtningen då lätt kommer tillbaka och stundom kan fortfara veckor igenom. På senare tiden har man med fördel i sistnämnda fall börjat använda insprutningar i slidan af hett vatten af en temperatur af 46 - 50 grader Celsius till en qvantitet af 1/2 - 1 Liter eller mera hvarje gång, hvilket man dock endast i nödfall må använda på egen hand.
Då den i allmänhet regelbundna menstruationen uteblifver, och man ej har anledning att antaga dess uteblifvande bero på hafvandeskap, bör man ej dröja att söka läkarehjelp; i alla händelser må man iakttaga hvad här ofvan är anfördt, då den inställer sig mera sällan. Bland de huskurer, som oftast användas, är bruket af saffran i kaffe den vanligaste. Såväl detta medel som alla andra, hvilka tillrådas af tjenstvilliga väninnor, kunna vara farliga, emedan de möjligen skulle kunna verka en allt för riklig blodförlust eller medföra den olägenheten, att menstruationen blir oregelbunden.
I synnerhet böra gifta qvinnor vara försigtiga, då menstruationen uteblifver, emedan detta kan bero på inträdt hafvandeskap. De böra ej använda hvarken fotbad eller andra medel för att återställa den, emedan dessa medel under dylika förhållanden kunna framkalla missfall.
Stundom drager naturen sjelf försorg om, att det blod, som organismen under vanliga omständigheter afsöndrar genom könsorganen, afskiljes på annat sätt, t.ex. genom näsblödning, blodkräkning eller dylikt. Uteblifvandet af menstruationen under någon längre tid tillkännagifver i de fall, der hafvandeskap kan uteslutas, alltid ett sjukligt tillstånd, som kräfver läkarehjälp.
Då menstruationen plötsligt afstannar, kunna åtskilliga allvarsamma symptom inträffa. Orsaken till dess plötsliga hämmande utgöres vanligtvis af oförsigtighet, förkylning, kalla bad, kalla tvättningar eller sinnesrörelser, i synnerhet förskräckelse. Då man varit utsatt för någon af ofvannämnda orsaker, kan man i dylika fall använda varma fotbad samt, efter det man blifvit varmt nedbäddad, intaga varma drycker, men skulle dessa medel ej göra tillräcklig verkan, bör man aldrig försumma läkarehjälp. Då den vanliga tiden för menstruationen närmar sig, äro de här ofvan anförda försiktighetsreglerna ännu mera nödvändiga att iakttaga.
Hos många qvinnor är menstruationen mer eller mindre smärtsam, hvilket ej sällan beror på lägeförändring af eller sjukliga förändringar i eller omkring lifmodren och således fordrar läkarehjelp.
En vanlig föreställning är, att man ej bör begagna medikament, vid tiden för menstruationen. Sant är, att vissa medikament, som hafva ett direkt eller indirekt inflytande på lifmodern, böra under menstruationstiden undvikas; sådana t.ex. som Aloë och alla läkemedel, hvari det ingår, t.ex. de i handeln så ofta förekommande s.k. blodrenande pillerna, Morrisons piller m.fl., emedan Aloë verkar direkt retande på lifmodern och derigenom kan åstadkomma en särdeles ymnig blödning; vidare jernhaltiga medel, som genom sin inverkan på blodet utöfva ett indirekt inflytande på lifmodern och möjligen kunna framkalla samma olägenhet, likaledes starka afföringsmedel, varma bad och fotbad. Andra läkemedel deremot, som ej hafva någon inverkan på lifmodern, sådana t.ex. som användas vid sjukdomar i tarmkanalen eller andedrägtsorganen, böra i händelse af behof äfven under menstruationen användas. I alla händelser bör man ej uppskjuta att äfven under pågående menstruationstid vid behov tillkalla läkare samt ej, såsom en del qvinnor hafva för sed, afbida menstruationens upphörande, innan de söka hjelp till och med för ganska allvarsamma sjukdomar, som ej stå i ringaste sammanhang med menstruationen.
