the Home Page
Historiska texter: Vattenkoppor

Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.

Vattenkoppor äro ej, såsom man fordom antog, den mildaste formen af smittkoppor utan en fullkomligt sjelfständig sjukdom.
Erfarenheten visar nämligen, att vattenkopporna ej skydda hvarken mot smittkoppor eller kokoppor (vaccin), så att barn, som nyss lidit af vattenkoppor, med framgång blifva vaccinerade samt under en epidemi af smittkoppor ej sällan insjukna i smittkoppor. Å andra sidan har man äfven observerat, att barn, som genomgått svåra smittkoppor, några veckor derefter kunnat insjukna i vattenkoppor.
Vattenkopporna smitta visserligen, men man har aldrig sett exempel på, att en person, som blifvit smitad af dem, derigenom fått smittkoppor. Vattenkopporna uppträda ofta i större eller mindre epidemier, som stundom förekomma samtidigt med epidemier af smittkoppor, stundom föregå eller efterfölja dem; någon gång uppträda de samtidigt med epidemier af mässlng och skarlakansfeber.
I många fall är uppträdandet af sjelva vattenkopporna det första symptomet. De visa sig till en början som små röda fläckar, som inom några timmar öfvergå till lins- eller ärtstora blåsor med vattenklart innehåll. På toppen af blåsan förekommer ej den lilla fördjupningen, som förut är omtalad hos smittkoppan. Efter någon tid blir innehållet i koppan något grumligt men får aldrig ett varliknande utseende såsom hos smittkoppan. Sällan föregås utslaget en eller två dagar af lindrig feber, hufvudvärk samt något illamående. Vattenkopporna torka vanligtvis på fjerde dagen men ofta uppstå åter nya blåsor så att sjukdomen ej sällan fortfar några veckor. De sjuke pläga för öfrigt må fullkomligt väl; de böra dock under tiden hålla sig inne, iakttaga en måttlig diet samt i början intaga ett lindrigt laxermedel såsom Ricinolja.
Stundom uppträder en och annan koppa i halsen eller å ögonlocken och förorsakar katarrer med svårighet att svälja i förra fallet samt ljusskygghet och tårflöde i det senare. I förra fallet användes gurgling med en lösning af klorsyradt kali (1:20); i det senare indroppning af några droppar af en svag lösning af svavelsyrad zinkoxid (1:400 á 500 vatten) några gånger om dagen.
I sällsynta fall händer det dock att en sjuklig förändring uppstår i njurarne, hvilken gifver sig tillkänna genom ägghvita och någon gång blod i urinen, vanligen 1 á 2 veckor efter utbrottet af utslaget, eller att en häftig inflammation uppstår på något ställe på huden med varbildning i underhudcellväfven. I sådana fall duka barnet lätt under, i synnerhet om de äro späda och förut svaga.


| |