the GASTROLAB Home Page

Historiska texter:
Fetma

Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.

Fetma, Korpulens, är egentligen ej någon sjukdom, men kan dock, då den förefinnes i någon högre grad, betraktas såsom ett slags sjukligt tillstånd, som beror på en oregelbunden ämnesomsättning och hindrar organen i deras normala förrättningar. En person, som är mycket korpulent, är i allmänhet betydligt kortandad och svettas starkt; blodet stiger honom ofta åt hufvudet.

Orsaken till fetma utgöres ofta af riklig och fet föda, samt öfverflöd af starka drycker såsom öl och vin, ett makligt lefnadssätt och brist på rörelse och arbete; oftast är dock anlaget medfödt.

För många är det ett stort besvär att blifva af med sin korpulens, och ofta äro deras bemödanden fåfänga. Det enda som stundom kan hjälpa eller åtminstone förebygga en tilltagande fetma är en sträng diet, stark kroppsrörelse, kropps- och själsarbete, ringa sömn, tidigt uppstigande om morgnarne samt flitigt begagnande af gymnastik och hafsbad.

Den bekanta Bantingska kuren mot fetma, som består i att undvikaalla mjöl- och sockerhaltiga samt feta födoämnen, såsom smör, mjölrätter, potatis o.s.v. och deremot nästan uteslutande hålla sig till kött eller fisk, kan väl i regel framkalla ett betydligt aftagande af fetman, men denna kur angriper ofta högst betydligt matsmältningsorganen och nervsystemet och har i de flesta fall ej några varaktiga följder.

Genom iakttagelser hufvudsakligen på djur har det emellertid på senaste tiden blifvit ådagalagdt, att fettet, som afsätter sig i kroppen, förskrifver sig ej blott från de med födan upptagna feta ämnena utan äfven från en sönderdelning af ägghviteämnena. En dylik sönderdelning af ägghviteämnen, så att fett uppstår, eger rum vid närvaro af s.k. kolhydrat, (jfr art. Näringsmedel) såsom potatis, socker o.d., hvilka äro särdeles syrerika, men deremot vid närvaro af en tillräcklig mängd fett bland ägghviteämnena afsäta sig dessa senare dels som ägghvita i organismen, dels sönderdelas de fullständigt utan att fett uppstår. I öfverensstämmelse härmed har Prof. Ebstein i Göttingen för personer som lida af fetma rekommenderat en diet, som han påstår ej menligt inverka på matsmältningen men vara särdeles verksam för minskning af hullet. Han tillråder en inskränkning af kolhydraten, sålunda inskränkes brödmängden för dagen till 80 högst 100 gram; potatis, socker och sötsaker af alla slag förbjudas helt och hållet; deremot äro ägghviterika grönsaker, såsom sparris, skidfrukter (leguminoser), spenat och allt slags kål tillåtna. Allt slags kött anser han kunna förtäras, och långt ifrån att uppmana personen akta sig för fett, tillråder han tvärtom feta köttsorter såsom fet svin- och fårstek, fet skinka o.s.v. samt, om intet annat fett finnes, tillråder han att sätta benmärg till soppan; feta såser samt grönsaker anrättade med smör rekommenderas äfven. Vid denna diet känner sig personen fullkomligt mätt af en vida mindre mängd kött än vid den Bantingska kuren. Af spritdrycker tillåtas endast till middagen 2 á 3 glas lätt vin, vare sig hvitt eller rödt. Öl bör uteslutas. Måltiderna ej flera än tre om dagen, middagen hufvudmålet. The och kaffe tillåtas, dock utan socker och grädde. Måttlig kroppsrörelse. Denna diet, säger han, förorsakar ej några obehag i matsmältningen, såvida tarmkanalen från början af densamma befinner sig i friskt tillstånd. Man bör emellertid vara försigtig att ej för strängt genomföra den ifall hullet och kroppsvigten hastigt aftaga och personen känner sig matt och svag eller andra obehag inställa sig; hellre då för någon tid återgå till sin gamla diet. Aftager hullet deremot så småningom och befinner sig personen väl af dieten, får han fortfara med den.

Att dricka ättika eller förtära en stor mängd sura ämnen kan väl äfven minska hullet, men följden blir ofta ett sjukligt utseende, en förstörd matsmältning jemte en mängd andra olägenheter. I synnerhet är detta medel i hög grad förkastligt för unga damer, som derigenom vilja förskaffa sig en blek hy, emedan ej sällan en ytterst svår bleksot deraf blir en följd, och de sedermera bittert få ångra sin dåraktiga fåfänga.

Google
Sök på hela internet Sök på Gastrolabs hemsida