the 
Home Page
Historiska texter:
Mjölk
För att genom konst åstadkomma att mjölk löpnar kan man blanda den med ättiksyra, vinsten, citronsaft, alun eller kalfmage (löpe).
De mjölksorter, som oftast användas, äro qvinnomjölk, komjölk, getmjölk, fårmjölk och åsnemjölk.
Qvinnomjölken afsöndras som bekant efter förlossningen. Den är den sötaste af alla mjölksorter, emedan den innehåller mest mjölksocker; den är äfven rik på grädde, hvilken dock ej lemnar något smör; deremot innehåller den nästan intet ostämne och kan ej löpna. Dess sammansättning vexlar alltefter tiden, som förflutit efter förlossningen. Under de första dagarna kallas den råmjölk (colostrum), som är gulaktig, halfgenomskinlig, innehåller mycket vassla samt verkar afförande, hvilket är särdeles välgörande för det nyfödda barnet för uttömningen af det s.k. barnbecket (jfr Vård om späda barn); detsamma är förhållandet med den mjölk, som flyter ut af sig sjelf, då brösten äro spända och ömma. Sedermera blir mjölken fetare och mera närande, allt efter som barnet blir i behof af rikligare näring. Af denna orsak må amman helst hafva födt barn ungefär samtidigt med den moder, hvilkens barn hon skall uppamma (jfr Digifning). God qvinnomjölk är blåhvit, tunnflytande, efterlemnar en hvit strimma, då man låter den rinna långs nageln, löpnar ej vid kokning och afsätter ej mycket grädde, då den får stå. Mjölken af unga qvinnor innehåller flera fasta beståndsdelar än af äldre; af brunetter påstås den vara mera närande än af blondiner. - Under art. Digifning hafva vi omtalat huru qvinnomjölken både till qvantitet och qvalitet kan förändras mera än något annat slags mjölk i följd af qvinnans lefnadssätt, diet, sinnesrörelser o.s.v.
Fårmjölk lemnar mera grädde och smör än komjölk, men smöret är lösare och smälter lätt. Ostämnet är fetare, derför äro ostarne af fårmjölk mycket feta. Fårmjölken har en egendomlig lukt.
Getmjölk har äfven en egendomlig lukt; den afsätter en mycket tjock grädde, som lemnar hvitare och fastare smör än fårmjölken. Den är att rekommendera åt personer med kroniskt lunglidande äfvensom åt något äldre barn, som lida af skrofler. Den löpnar och surnar lätt.
Åsnemjölken har största likheten med qvinnomjölken men afsätter mindre grädde, innehåller mera vassla och gifver hvitt och löst smör af en fadd lukt samt endast obetydligt hvit ost.
Ytterst vigtigt är emellertid, att djuren, från hvilka mjölken hemtas, äro friska, emedan mjölken i annat fall alltid menligt inverkar på helsan, i synnerhet hos späda barn. Bland hornboskapen förekommer ej sällan ej sjukdom, den s.k. perlsjukan, tuberkulos, som, efter hvad fullt bevisadt är, genom mjölken kunnar förorsaka lungsot hos späda barn. Man har funnit att i synnerhet vissa raser äro behäftade med denna sjukdom, som mången gång i början kan förlöpa med ytterst obetydliga symptom. Sålunda är sjukdomen mycket utbredd bland låglandsraser, i synnerhet de Holländska och Frisiska, men förekommer deremot mera sällan bland höglandsraser, och särskildt berömd i detta hänseende är den gråa Schweizerrrasen. I alla händelser bör man hafva sin uppmärksamhet noggrant rigtad på kornas helsotillstånd samt aldrig använda mjölken, då ringaste misstanke om perlsjuka förefinnes, såsom då djuret hostar och magrar af, eller i synnerhet då misstänkta sjukliga förändringar visa sig på kons jufver. En för perlsjuka misstänkt ko bör aldrig stå i samma stall som friska kreatur, emedan man ej sällan funnit, att sjukdomen derigenom öfverförts till de friska. Man har intill sista tiden i allmänhet tillrådt att åt späda barn gifva mjölken endast från en ko, men möjligt är, att denna ko, af hvilken barnet uteslutande erhåller sin föda, kan vara sjuk, utan att man förmodar det, och sålunda medföra vådliga följder, såsom vi ofvan omtalat, ty perlsjukan kan i början förlöpa ytterst smygande. Det är derför helt visst rådligast, att barnet erhåller blandad mjölk från flera friska kor, hvilken allt efter omständigheterna, barnets ålder m.m., utspädes med en lämplig qvantitet alkaliskt vatten (jfr art. Vård om späda barn), ty skulle någon bland korna lida af en börjande perlsjuka, minskas helt säkert det skadliga inflytandet af mjölken från det sjuka kreaturet genom utspädning med mjölken från friska. På sista tiden har det dock blifvit bevisadt att perlsjukan hos kor endast öfverför smitta genom mjölken, såvida kons jufver är angripet af sjukdomen. Bland andra vådliga sjukdomar hafva vi redan förut omnämnt mjältbrand. Visserligen antages det att en grundlig uppkokning af mjölken minskar faran för smittans öfverförande på menniskor, men detta torde dock ej vara så alldeles säkert under alla förhållanden.
Mjölken innehåller så att säga både mat och dryck och utgör som bekant en emulsion af fettkulor (grädden) i en lösning af ägghvitekroppar, mjölksocker och salter samt består sålunda af både animala och vegetabiliska näringsämnen; dess smörämne (grädden) spelar samma rol som fettet i kött och dess socker samma rol som den förändrade stärkelsen i brödet; den innehåller dessutom de salter, som äro nödvändiga för kroppens underhåll. Emedan mjölken derjemte är lättsmält och kan fördragas i alla åldrar, så är det tydligt, att mjölk är vårt förnämsta näringsmedel. För barnet är qvinnomjölken den naturligaste och helsosammaste födan, derefter kommer i ordningen komjölken, som äfven för den fullvuxna menniskan är ett af de vanligaste födoämnena. Åsnemjölken är för barn mindre närande, hvaremot såväl fårmjölken som getmjölken äro mindre lättsmälta, och kunna derför svårligen fördragas af späda barn och fullvuxna personer med svag matsmältning. De särskilda beståndsdelarne af mjölken - smör, ost och vassla - begagnas var för sig, hvarföre de framdeles omtalas under sina särskilda artiklar.
För att vara ett godt näringsmedel är det nödvändligt, att mjölken är god och oförfalskad. tyvärr förekommer den dock i handeln ganska ofta förfalskad. Stundom förfalskas den med vatten, hvarigenom den visserligen ej blir direkt skadlig för helsan, men hvarigenom dock dess goda egenskaper betydligt förminskas. Utspädning med vatten kan vara svår att upptäcka. Mjölken får en mera blåaktig färg i stället för den matt hvita samt en mera vattenaktig smak och afsätter naturligtvis mindre grädde. För undersökning af den betjenar man sig af en mjölkprofvare, som i allmänhet lemnar tämligen säkert resultat. Den blåaktiga färgen och den tunnare beskaffenheten söker förfalskaren emellertid stundom dölja genom att tillsätta mjöl, gummi eller dylikt. Mjöl upptäckes genom tillsats af Jodlösning, som färgar blandningen blå; dessutom är mjölken i så fall något simmig och afsätter bottensats, då den lemnas i stillhet efter kokning. - Grädden förfalskas likaledes ej sällan med en blandning af stärkelse och skummad mjölk; stärkelsen uppdagas likaledes genom den blå färgningen af Jodlösning. Med mikroskopets tillhjelp kan man dock lättast och säkrast upptäcka dyliga inblandningar. Stundom förfalskas den äfven med Soda för att dölja att den är sur eller förhindra dess surnande.
Emedan mjölken lätt surnar och dermed förlorar sin lättsmältighet, är det af vigt att söka bevara den, så att detta förebygges. Härtill har man med fördel användt enkel Aseptin (pulveriserad borsyra) ungeför 4 Gram (= 1 struken thesked) till 2 á 3 kannor mjölk eller till 1 á 2 kannor grädde. Genom kokning håller sig mjölken äfven en längre tid, men den kokta mjölken är ej så lättsmält som den okokta. De kärl, hvari den förvaras, bör vara rena, torra och helst kalla. Bäst äro de af trä, glas och porslin, hvaremot vi vilja afråda från dem af koppar och bly. - I värme och vid annalkande åskväder blir mjölken fortare sur; man bör derför förvara dem i isskåp eller på svala ställen och under åskväder helst på torra bräder eller på halm, samt öfvertäckt med ett stycke vaxduk eller siden.
Mjölken har en stor benägenhet att ur luften upptaga en mängd ämnen, och derför kan äfven i sig sjelf god och oförfalskad mjölk ej blott bli af dålig beskaffenhet, om den förvaras i en smutsig och oren lokal, såsom ofta är fallet på osnygga säljningställen i städerna, utan kan äfven upptaga smittämnen af smittosamma sjukdomar, såsom Difteri, Skarlakansfeber, Nervfeber m.f., i synnerhet om personer i dessa sjukdomar ligga i samma rum der mölken förvaras, samt sedermera sprida dessa sjukdomar till talrika hem. Derför bör man äfven hafva sin uppmärksamhet rigtad på stället, hvarifrån man hemtar mjölken.
Då man nedsväljt mjölken i magen, ystar den sig strax; den tunnflytande delen eller vasslan uppsuges inom kort, och den del som ystat sig bearbetas af magsaften och löses så småningom (jfr art. Matsmältningsorganen och deras verksamhet). Mjölken fordrar i regel ej någon ansträngning af matsmältningsorganen, qvarstannar endast en kort tid samt uppsuges derpå och befordrar afsöndringen af urinen. Ju mindre vassla den innehåller, desto mera närande är den. Att mjölken rikligt befordrar fettbildningen och tillväxten af kroppen ser man tydliga exempel på hos djur i deras späda ålder.
Såsom vi redan hafva nämnt befinna sig de flesta personer väl af mjölk. Dock kan detta näringsmedel ensamt ej vara tillräckligt för en fullvuxen person (jfr Näringsmedel).
För personer, som missvårdat sina matsmältningsorgan genom förtärandet af starkt kryddade maträtter, riklig mängd spiriruosa eller i allmänhet fört ett yppigt lefnadssätt, är mjölk vanligtvis ett lämpligt födoämne, emedan magen är i behov af så ringa ansträngning som möjligt; derför se vi äfven, att drinkare i många fall ganska lätt vänja sig vid mjölk, huru motbjudande den än till en början i regel är för dem.
Den nymjölkade mjölken fördrages bäst, dp man dricker den om morgonen, förrän kroppen kommer i rörelse. - De med mjölk tillagade födoämnena äro likaledes närande och lättsmälta, då de ej äro uppblandade med mycket smör eller kryddor. - Kernmjölken är äfvenledes en närande och tillika svalkande dryck, som verkar något afförande, men som af somliga personer ej lätt fördrages.
Grädde är mycket närande men fördrages ej i stor mängd; ju fetare den är, desto svårare fördrages den.
Filmjölk och Filbunke är som bekant en behaglig och svalkande rätt om sommaren, men det fordras en temligen god matsmältning för att kunna tåla den, emedan den i annat fall lätt förorsakar oordningar i tarmkanalen; det är ej heller likgiltigt hvilka rätter man samtidigt förtär. För personer, som lida af blodträngning till underlifvet, förstoppning och dylikt utan att vara besvärade af något egentligt lidande i tarmkanalen, kan man rekommendera den; den bör dock alltid förtäras med bröd, helst rågbröd.
Men det är ej allenast som näringsmedel mjölken har stort värde; äfven som läkemedel begagnas den ofta.
Utvärtes användes den t.ex. till lavemang, kokad med malört eller hvitlök mot springmask hos barn; till gurgelvatten med Kamomillblommor vid inflammationer och bölder i svalget eller i tandköttet; till insprutnngar i åtskilliga kanaler såsom slidan o.s.v. vanligen med tillsats af andra ämnen, t.ex. Kamomillblommor. - Grädde användes stundom till att bestryka spruckna läppar och hudlösa bröstvårtor.
Invärtes begagnas mjölken i större qvantitet såsom mjölkkur (se denna) i synnerhet för personer, hvilkas krafter blifvit nedsatta genom starka blodförluster, långvariga varafsöndringar, långvarig digifning o.s.v.; mycket ofta för personer, behäftade med kroniska lungsjukdomar, som äro åtföljda af hektisk feber och aftyning, i många fall tillsammans med Seltersvatten eller Emservatten. Ofta använder man härtill getmjölk, spvida matsmältningen fördrager den. Vidare användes mjölk vid smärtsam urinkastning och i så fall ej sällan tillsammans med Kamferdroppar.
Vidare är mjölk ett förträffligt motgift, särskildt för att minska häftigheten af inflammation i magens slemhinna vid vissa förgiftningar, såsom arsenik, bly, syror och giftiga växter.
På grund af mjölkens urindrifvande verkan har den äfven blifvit använd i stora qvantiteter vis vissa fall af njurinflammation, som åtföljas af vattensot. Vid dessa tillfällen bör den sjuke hålla sig i värme samt hufvudsakligen lefva af mjölk. Angående bruket af mjölk och vassla i de engetliga mjölk- och vassle-kurerna hänvisas till dithörande artiklar.