the  Home Page
Historiska texter:
Halsbränna
Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.
Halsbränna kallas en obehagligt brännande och retande känsla i svalget, som stundom sträcker sig nedåt genom hela matstrupen, och är åtföljd af uppstötningar af en sur, besk, illaluktande, men ofta klar vätska i munnen. Den är oftast tecken till en störd matsmältning och åtföljes då vanligen af kolik, väderbildning och förstoppning, men kan stundom endast bero på en katarr i svalgets slemhinna. Antingen är den snart öfvergående, då den uppstår efter ett dietfel i synnerhet efter rikligt förtärande af feta födoämnen eller spirituosa, rökande af starka cigarrer o.s.v. och är då stundom åtföljd af hufvudvärk såsom vid ett rus, eller kan den fortfara någon längre tid, då den sjuke tillika lider af dålig matsmältning, hvilket i synnerhet är fallet med fråssare och drinkare äfvensom hos qvinnor, som lida af bleksot och hysteri.
I förstnämnda fall går åkomman vanligen tillbaka af sig sjelf eller botas lätt med kallt Carlsbadervatten ett á två glas eller en thésked Magnesia i vatten på morgnarne under någon tid, förutsatt att man derjemte iaktager en förståndig och måttlig diet, framför allt undviker alla ämnen, som kunna starkt reta svalget såsom starkt kaffe, spirituosa, tobaksrökning och starkt kryddade födoämnen. Lider derjemte matsmältningen i någon högre grad, må samma medel användas som vid Mag- och tarmkatarr.
I de fall, der hufvudsakligen slemhinnan i svalget är inflammerad, kan det stundom bli nödvändigt att pensla svalget med lösningar af alun, garfsyra eller dylikt, hvilka dock alltid böra föreskrifvas af läkaren i det enskildta fallet.
| |