the  Home Page
Historiska texter:
Bukhinne-inflammation
Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.
Bukhinne-inflammation, Peritonitis, igenkännes på häftiga smärtor antingen på ett begränsadt ställe eller utbredda öfver hela buken, hvilka ökas vid rörelser, tryck, djupa andetag och hosta; buken är spänd, förstoppning eller diarré äro för handen, stundom äfven svåra kräkningar, hicka, stark törst, kalla extremiteter, oro och häftig feber. Den sjuke ligger fullkomligt orörlig, emedan äfven den minsta rörelse förorsakar honom ytterst svår smärta, och härigenom skiljes sjukdomen lätt från kolik, vid hvilken den sjuke känner lindring både af tryck och att kasta sig af och an i bädden. Sjukdomen uppstår oftast efter inklämdt bråck, sår i tarmkanalen, under barnsängsfeber, vid tarmvred, förgiftning, o.s.v. samt fordrar en omsorgsfull läkarevård. Ej sällan är den sjuke oförmögen att kasta urinen, hvarför urinblåsan måste tömmas med kateter. Sjukdomen är mycket farlig och slutar ofta med döden samt efterföljes i händelse af tillfrisknande af en långvarig konvalescens.
Bäst är att strax använda en isblåsa öfver buken med en hopviken linnelapp närmast huden, men många personer finna den i hög grad obehaglig, och i sådana fall kan man i stället begagna vårvarma omslag samt endast hålla isbitar i munnen, tills läkarehjelp kan erhållas. Framför allt bör man undvika att gifva laxermedel eller lavemang, hvilka bestämdt försämra tillståndet. Jfr art. Maginflammation.
| |