the 
Home Page
Historiska texter:
Bråck
Ett stort vänstersidigt ljumskbråck hos en man. Bråcket går genom ljumskkanalen ner till pungen. Bilden är från en senare källa publicerad i början av detta århundrade.
Orsaken till bråcket beror på en slapphet i underlifvets muskler samt en för stor öppning på den i ljumsken liggande kanalen (eller som man plär säga för vid bråckring), och den tillfälliga anledningen dertill, att det tränger fram, kan vara en stöt eller ett slag på buken, våldsamma, ovanliga rörelser, stark hosta, kräkningar o.s.v.
Ett kolossalt stort ljumskbråck till höger, med en stor del av tarmen i bråcket. Bråcket går ner igenom den vidgade ljumskkanalen i det ytterst utspända högra blygdläppen. Bilden är från en senare källa publicerad i början av detta århundrade.
Då man skall anlägga bråckband på gossebarn, som man tror lida af ljumskbråck, bör man aldrig försumma att känna efter om begge stenarne (testiklarne) äro nedstigna i pungen. Det händer nemligen stundom att en eller båda stenarne ej äro fullständigt nedstigna i pungen men väl på väg att nedstiga samt bilda i så fall en svulst i ljumsken, som kan gifva anledning till förvexling med ett börjande bråck. Kan man ej känna den ena eller någon af stenarne i pungen, och märker man en svulst i ljumsken på samma sida, som pungen är tom, så kan man vara öfvertygad om att svulsten i ljumsken utgöres af den nedstigande testikeln. Man bör i så fall ej påsätta bråckband, förrän testikeln nedkommit i pungen, men då är det deremot af vigt att påsätta det ej blott för att hindra testikeln att uppdragas utan äfven för att förekomma bråck. I dylika fall må man alltid vända sig till läkaren eller en kunnig bandagist för att få bråckbandet ordentligt anlagdt.
Någon gång, ehuru sällan, stannar testikeln för alltid i ljumskkanalen, och i detta fall är det för äldre personer försigtigast att bära bråckband med mjuk och urskålad puta.
Då bråcket en längre tid qvarstått, kunna de delar, som ingå i det, växa tillsammans, så att det ej mera kan föras tillbaka, och sådana personer nödgas då gå med ett tarmbråck hela sitt lif. De få vara nöjda med at böra det i en suspensoar. Vi en häftig ansträngning af bukmusklerna, såsom lyftande af någon tung börda o.s.v., kan helt plötsligt ett större stycke af tarmen bugta fram och bråcket bli inkämdt, hvilket kan medfra stor fara. (Se här nedan.) Detta kan stundom inträffa med gamla och stora bråck, då de tarmslyngor, som bilda bråcket, bli fylda af exkrement. Derför bör personer, som lida af bråck, attlid söka att daligen få öppning samt ej intaga för rikliga måltider. Nyssnämnda symptom med liknande utgång kunna äfven uppträda helt plötsligt vid små bråck. I dylika fall är alltid snar läkarehjelp ett oundgängligt villkor för lycklig utgång.
Ett bråckband av så kallad tysk modell. Bilden är från en senare källa publicerad i början av detta århundrade.
Nafvelbråcket bugtar fram vid nafveln. Oftast är det medfödt, eller har det uppstått kort efter födelsen under de första fyra månaderna, vanligtvis efter ett ett ihållande skrik. Det kan vara af vexlande storlek, ofta så litet, att det lätt förbises. Det igenkännes lätt derpå, att en nästan genomskinlig svulst bugtar fram vid barnets skrik, samt att man lätt kan trycka den tillbaka, hvarvid man med fingret känner likasom en öppen ring, nafvelringen.
I allmänhet kan denna åkomma hos barn botas, såvida bråcket genom lämplig bandage hålles inne, till dess nafveln under barnets tillväxt slutit sig. Bråcket kan lätt hållas inne af ett enkelt bråckband, som man sjelf kan förfärdiga. En liten korkskifva, något större än bråckringen, platt och jemn på ena sidan samt med lindrig kullrighet på den andra, lägges med den platta sidan på en 6 á 8 centimeter bred häftplåsterremsa, så lång att den når rundt omkring barnets kropp; korkskifvan täckes med ett par fyrkantiga häftlåsterremsor på så sätt, att en sidan af remsorna, hvarpå häftplåstret sitter, lägges emot den långa plåsterremsan. Detta bråckband fästes nu rundtomkring lifvet, så att korkskifvan bildar ett stadigt tryck på bråckstället, sedan bråcket naturligtvis blifvit infördt. Då man tager af detta enkla bandage, hvarmed man för renlighetens skull ej må dröja för länge, måste man hålla bråcket försigtigt inne med fingret till dess man åter kan anlägga det. Detta bandage sitter vanligen vida stadigare än de fint konstruerade, som förfärdigas af instrumentmakare. Enda olägenheten af detsamma är, att stundom ett lindrigt utslag (ekzem) kan uppstå i följd af häftplåstrets retning på huden, men detta inträffar sällan, då man iakttager tillbörlig renlighet och kan i alla fall lätt botas med vanliga medel, under det man fäster häftplåsterremsorna på ännu friska delar af huden. Bättre än vårt vanliga häftplåster är Mastixplåster, beredt efter norska farmakopeen, emedan den mindre retar huden. Dyligt Mastixplåster torde kunna erhållas på hvilket apotek som helst.
Vigtigt är att personer, som lida af bråck, i tid anlägga passande bråckband (jfr. följ. art. Bråckband). Skulle emellertid bråcket blifvit försummat, så att det visserligen med någorlunda lätthet kan föras tillbaka men ej hållas inne af bråckband, har man efter det bråcket blifvit infördt op sista tiden användt en temligen ofarlig operation - insprutningar af alkohol i bråcksäcken, hvarigenom en inflammation i omgifningen uppstår, hvilken har till följd en skrumpning af bråcksäcken och oeftergiflighet hos betäckningarne på bråckstället. Försigtigheten bjuder dock att den sjuke någon tid efter operationen begagna bråckband, men man har sett åtskilliga exempel åpå, att han efter längre eller kortare tid utan olägenhet kunnat lägga bort det. Äfven radikal-operation af bråcket företages nu för tiden ej så sällan och vanligen med gynsamt resultat, så att patienten för framtiden blir befriad från sitt bråck. Personer, som lida af bråck, hvilka ej kunna hållas inne af bråckband, göra derför klokast i att ju förr dess hellre hänvända sig till en kompetent läkare.
Största faran för personer, som lida af bråck, består deri att bråcket blir inklämdt, hvilket inträffat då bråcket af en eller annan anledning blifvit så hårdt inpressadt i den öppning, genom hvilket det utträdt, att det ej kan föras tillbaka. En person kan under lång tid hafva lidit af ett bråck, som förr alltid lätt låtit sig föra sig tillbaka, men som helt plötsligt, t.ex. efter en öfverfyllnad af tarmkanalen genom en riklig måltid, efter ovanliga ansträngningar, ett slag, en stöt, eller sammanväxning af de delar, som bilda bråcket, motstår hvarje försök att åter införas. Vanligen uppstå inom kort våldsamma smärtor, som, utstrålande från bråckstället, så småningom sträcka sig öfver hela buken, och som äro en följd af inflammation i bukhinnan; kräkningar påkomma, lemmarne bli kalla o.s.v. och, såvida ej snar läkarehjelp kan erhållas, uppstår brand i de inklämda delarne af tarmen, och döden följer vanligen inom kort.
Det enda den sjukes omgifning kan företaga är att gifva ett lavemang, lägga en linnelapp och deröfver en isblåsa på bråcket, gifvan en sjuke små isbitar i munnen samt möjligen ett rogifvande medel, såsom morfin, om sådant finnes till hands, medan man inväntar läkaren.
Hjelpen består dock i sådana svåra fall endast i en operation, som har till ändamål att undvidga den öppning, geno hvilket bråcket framträngt, så att detta må kunna föras tillbaka, men framgången af operationen beror i väsentlig mån derpå att den företages tillräckligt tidigt, innan ännu inflammationen af bukhinnan fått någon utbredning eller tarmen, som bildar bråcket, blifvit angripen af brand.
Såvida personer, som lida af bråck, ej bära ett pålitligt och passande bråckband, måste de alltid iakttaga stor försigtighet i sina rörelser, akta sig för alla ansträngningar, i synnerhet sådana, vid hvilka verksamheten hos bukens muskler tages i anspråk, såsom lyftande af tunga bördor, krystningar vid afföringen (derför bör patienten alltid ställa om att han dagligen får en lätt öppning), o.s.v.
Vid häftig och retsam hosta är det alltid för bråckpatienten af största vigt att böra ett pålitligt bråckband.
Äfven på andra ställen af buken kunna inelfvor bugta fram, i synnerhet på främre sidan af buken, oftast i närheten af nafveln; de kallas då falska nafvelbråck. De bugta fram emellan musklerna och äro vanligen mycket små, men kunna förorsaka stramning, smärta, hicka, äckel och kräkning samt behandlas i likhet med vanliga bråck, i synnerhet nafvelbråck.
