the Home Page

Historiska texter:
Diarré

Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.

Orsakerna är talrika, vanligast dietfel, förtärande af skadliga ämnen, omogen frukt, sur mjölk, surt öl, allt för olikartade födoämnen på en gång, hvilka annnars hvar för sig lätteligen fördragas. Då diarré framkallas af denna orsak, stannar det ofta af sig sjelft; i annat fall bör man gifva ett afföringsmedel, helst ricinolja, för att uttömma de skadliga ämnena. Man må ej förvåna sig öfver, att ricinolja eller andra lindriga laxermedel med fördel används mot dylika diarréer, ty del skadliga ämnena utgöras af en del födoämnen, som qvarstannat i tarmen och der fortfarande underhålla en retning, som framkallar diarré, tills de blifvit aflägsnade. Efter afföringsmedlet kan det vara lämpligt att använda oljeemulsion (se Emulsion) samt dricka salepsvälling (jfr. art Saleb) eller risvatten med rödvin, i fall diarréet fortfar.

Dieten bör inskränkas till en ringa qvantitet uppkokt mjölk eller salepsvälling och franskt bröd. Då tillståndet blir bättre, kan man förtära ett löskokt ägg, några skifvor kallt, lättsmält kött af höns eller kalf, uppkokt mjölk, buljong (ej fet) med en äggula samt endast så småningom återgå till sin vanliga diet. Rågbröd, thé och kaffe bör man deremot ej förtära hvarken under pågående diarré eller strax efter densamma.

Är diarréet åtföljdt af kolik eller svåra smärtor i tarmkanalen, är det ofta nyttigt att 3 á 4 gånger om dagen intaga beska rabarberdroppar 30 st. med Hoffmanns droppar 10 st. samt om diarréet är våldsamt, med tillsats af 3 á 4 opii-droppar (jemför Kolik och Kolerin). Ett vanligt husmedel är ett glas godt portvin med en thesked rifven muskot, som ofta vid ett tillfälligt diarré har rätt god verkan. Att deremot intaga malörtbränvin strax efter det ett diarré inställt sig, är ej att tillråda.

Beror diarréet på en förkylning, bör den sjuke helst intaga sängen, likasom han äfven vid hvarje diarré bör hålla sig så mycket som möjligt i stillhet. Ett godt medel vid envisa diarréer är ofta oljemulsion samt i händelse af behof tillsats af 2 á 4 opii-droppar till hvarje matsked, som må intagas 4 á 5 gånger om dagen.

Yttre medel böra vid häftiga diarréer aldrig försummas, sålunda bör man lägga en terpentinduk (yllelapp, som först doppas i varmt vatten, derefter utkramas och öfverstänkes med Terpentin), eller senapsdeg, tills huden blir lindrigt röd, hvarefter man utbyter den mot antingen en varm gröt (som dock ej bör vara varmare än att man utan obehag kan hålla handen på densamma) eller ett våtvarmt omslag (se Omslag) eller vid lindrigare fall ett lager af vadd, som stadigt fästes öfver huden med en handduk eller linnebinda.

Återkomma diarréer ofta och, som det tyckes, utan någon bestämd anledning, bör man aldrig försumma läkarehjälp. Dieten bör i hvarje hänseende regleras; sannolikt beror orsaken i dessa fall på ett allvarsammare sjukligt tillstånd i tarmkanalens slemhinna, och i så fall torde den sjuke en längre tid behöfva underkasta sig ordentlig behandling. Man bör använda en maggördel af ylle samt sjelf vara uppmärksam på att ej intaga sådana födoämnen, som man ej tål vid.

Vid ombyte af vistelseort blir man ofta utsatt för diarré, som i allmänhet förorsakas af ett förändrat lefnadssätt och ett dricksvatten af annan beskaffenhet än man är van vid. Stundom inträffar detsamma under sjöresor, hvarvid man på allt sätt bör söka akta sig för förkylning. - Allmänt bekant är äfven att diarré ofta uppstår i följd af vissa sinnesintryck såsom förskräckelse o.s.v. I detta fall är det vanligen snart öfvergående och har i regel intet att betyda.

En synnerlig uppmärksamhet bör man alltid egna åt diarré hos späda barn, i synnerhet om barnets krafter aftaga, barnet är oroligt, ej vill dia samt öppningarne äro missfärgade och illaluktande. I detta sistnämnda fall har man att göra med en tarmkatarr, som fordrar noggrann behandling. Äfven hos ålderstigna personer är ett diarré ofta en mycket allvarsam åkomma, som fordrar en omsorgsfull behandling. Se Mag och tarmkatarr hos fullvuxna samt hos späda barn och jemför äfven Digifning, Amma, Tandsprickning och Vård om späda barn.