the  Home Page
Historiska texter:
Kräfta
Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.
Kräfta, Carcinoma, är en af menniskans sorgligaste sjukdomar, emedan konsten ytterst sällan kan bota densamma. Den består i en svulst i ett eller annat organ, hvilken i början kan vara utan smärta och derför ej vidare ådraga sig uppmärksamheten, men sedermera uppträda med ytterst häftiga,borrande och olidliga smärtor. Svulsten tilltager mer och mer i omfång samt blir vanligen med tiden ojemn och knottrig, äfven om den i början kändes jemn. Huden öfver den blir spänd, röd och förstöres slutligen; ett sår bildas, som afsöndrar en illaluktande vätska och har ett egendomligt utseende. Det onda griper omkring sig antingen på sjelfva stället, der svulsten uppstått, eller ock angripes närliggande körtlar och andra organ af sjukdomen. Den sjuke får ett blekt och lidande utseende; krafterna aftaga, hektisk feber inställer sig i många fall, och döden inträder efter svåra lidanden.
Oftast uppträder sjudkomen i qvinnobrösten, lifmodern, på tungan, läpparne, testiklarne, ändtarmen eller i magen, och sjukdomens förlopp kan allt efter beskaffenheten af svulsten, hvilken i somliga fall nästan enbart består af celler, i andra till största delen af bindväf, vara i förra fallet hastigt, i senare deremot mycket långsamt.
Hvad orsaken till denna sjukdom beträffar, så har man märkt att densamma i många fall är ärftlig. Flera medlemmar inom samma familj hafva stundom angripits och dött af den, så t.ex. är det bekant att Napoleon I dog af magkräfta, samt att äfven hans fader och syster afledo i samma sjukdom. Man har observerat att hos personer, som rökat mycket tobak och begagnat munstycke, ett kräftsår stundom uppstått på det ställe af läppen, som omfattats af munstycket. Vidare har man anmärkt, att svulster af ursprungligen godartad natur genom tryck eller ytte våld kunnat öfvergå till kräfta. Då qvinnan uppnått den ålder då reglerna pläga upphöra, händer det någon gång, att kräfta uppstår i nedre delen af lifmodern eller i en af bröstkörtlarne, utan att man kan upptäcka någon bestämd orsak. Men alltid torde ett egendomligt anlag för sjukdomen förefinnas hos den, som lider af densamma.
Vänstra leverloben, innehållande en kräftsvult, bortopererad från en 55 år gammal man. Illustrationen är från Lehman´s med. Atlanten, Atlas und Grundriss der Röntgendiagnostik, 1909
Detta anlag utgör egentliga anledningen till att sjukdomen så sällan kan botas, emedan dess orsak ligger djupt i organismen, och spår af sjukdomen dessutom ofta visa sig samtidigt i flera organ. Så vida ett sådan anlag ej förefinnes, kan man i många fall genom att borttaga en kräftsvulst strax i dess början förebygga sjukdomens vidare utbredning, men detta visar erfarenheten tyvärr sällan vara fallet, ty såsom vin nämnt är sjukdomen oftast ärftlig.
Den förekommer oftare hos qvinnor än hos män. Derför böra särskildt qvinnor vara försigtiga att ej utsätta sina bröstkörtlar för något ihållande tryck genom en olämplig klädedrägt samt genast söka läkarehjelp, då en svulst förmärkes i något af brösten, men de böra derför ej strax inbilla sig att svulsten utgöres af en kräftsvulst. Försigtighet bör i synnerhet iakttagas under de år då deras månadsrening enligt naturens ordning skall upphöra (45 - 50 året), och vid smärtor i lifmodern eller dess omgifning böra de ej af falsk blygsel låta afhålla sig från att anlita läkarehjelp.
En kancersvulst i livmodern (U), som förstört största delen af dess väggar och ätit sig igenom till urinblåsan (B). Lägg märke till hur kräftsvulstens oregelbundna förgreningar med ljusare färg än omgivningen utan bestämda gränser tränger in åt olika håll både i livmodern och i blåsan. Bilden är från en senare källa publicerad i början av detta århundrade.
Hvad behandlingen beträffar, så kan man aldrig hoppas att bringa en verklig kräftsvulst att gå tillbaka. Det enda och bästa medlet är att, svidt möjligt är, låta taga mort den, hvarvid hela svulsten aflägsnas vanligen med något skärande instrument. Man har äfven dertill användt frätmedel eller galvanokaustik. Operatioonen bör tidigt företagas, emedan uppskofvet af densamma endast lemnar tillfälle till sjukdomens vidare spridning; i alla händelser erfar den sjuke betydlig lindring efter svulstens borttagande. (Jfr art. Magkräfta).
|
|
