the GASTROLAB Home Page

Historiska texter:
Magkräfta

Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.

Magkräfta företer i många fall under en lång tid endast symptom af en kronisk magkatarr, men så småningom får den sjuke ett egendomligt gulblekt, lidande utseende, afmagrar betydligt, och slutligen kan man i de flesta fall känna en hård, ojemn, ömmande svulst i maggropen. I allmänhet iställa sig tidtals svåra smärtor i magen och äfven kräkningar i synnerhet efter intagandet af fasta födoämnen. I somliga fall uppstår vattensvullnad i fötterna äfvensom uppkräkning af en vätska, liknande kaffesump, beroende derpå, att svulsten sönderfallit, hvarigenom en blöding uppstått och blod blifvit blandadt med den sura magsaften, innan kräkningen påkommit. Sjukdomen uppträder sällan före 40:de året, och dess förlopp är af olika långvarighet, beroende på svulstens rikedom på celler eller bindväf; i förra fallet inträffar döden efter månader, i senare först efter år.

Såsom vi nämnt under art. Kräfta, är sjukdomen obotlig, och bland den mängd medel, som under olika tider uppgifvits kunna bota densamma eller hämma dess utveckling - deribland på sista tiden dekokt på Condurangobark samt en lösning af Ättiksyradt kali -, har inte visat sig utöfva något väsentligt inflytande på sjukdomens fortgång utan snarare ännu mer nedsatt den sjukes redan förut dåliga matsmältning.

Behandlingen afser sålunda endast att uppehålla den sjukes krafter samt lindra hans plågor. Dieten bör vara lättsmält, närande och kraftig men ej retande, sålunda äro mjölk, ägg, buljong och dylikt mest lämpliga födoämnen.

I många fall, der svulsten har sitt säte vid magens öfvergång i tuntarmen, kan en svår förträngning uppstå och förorsaka utvidgning af magen. (jfr Magutvidgning.) Födan kan endast med svårighet passera ned i tarmen, hvarföre den ganska ofta efte ett par timmar åter uppkräkes. Vid dyliga tillfällen liksom äfven vid blodkräkning kan det bli nödvändigt att för någon tid skona magen från upptagandet af föda, och i så fall tillför man dej sjuke näringsmedel genom ändtarmen i form av närande lavemang.

Man har med fördel dertill användt bukspottkörteln (pancreas) hos nötkreatur, blandat med fint sönderhackat oxkött och upprörd med vatten till stadga af en tunn gröt. Saften av bukspottkörteln verkar nemligen lösande på ägghviteämnena i köttet, och genom en dylikt lavemang försiggår således i ändtarmen en liknande matsmältning som saften af bukspottkörteln i normalt tillstånd verkställer i tunntarmen. Dylika lavemang benämnas Kött-pancreas-lavemang och tillredas på följande sätt. Bukspotttkörteln af en nyss slagtad ko eller oxe sönderhackas mycket fint och är tillräcklig för tre lavemang. En tredjedel af densamma användes strax efter det den blifvit blandad med 120 á 150 Gram från senor, bindväf och fett befriadt samt fint sönderhackadt, godt oxkött jemte ljumt vatten till stadga af tunn gröt; insprutningen deraf bör ske strax. De öfriga väl sönderhackade två tredjedelarna af körteln hålla sig länge friska, om man blandar dem med 150 Gram Glycerin, och kunna sedan vid behof användas, - Till närande lavemang kan man äfven använda2 á 3 äg - hvitan och gulan -, hvilka med en stålvisp hopröras med en liten qvantitet ljumt vatten i sender till en likformig, hvitgul, ej för tjock vätska, som man låter stå i ett täckt kärl på ett svalt ställe under 12 timmar och derefter silar samt vid insprutningen uppvärmer till 35 gr Cels.; fördelaktigt är äfven att till detsamma sätta en thesked potatismjöl, emedan lavemanget derigenom så mycket säkrare qvarstannar. Några droppar mjölksyra underlättar, att ett dyligt lavemang upptages i kroppen. - Man har äfven till insprutning användt buljong, 200 á 300 gram, blandat med ett ägg samt hoprörd med ett par matskedar sherry eller portvin; det sistnämnda torde dock vara det minst lämpliga.

Bäst är att gifva ett närande lavemang strax efter det den sjuke haft öppning; i annat fall måste man en kort stund förut spola tarmen ren med l/2 Liter ljumt vatten. Inträffar ej öppning af sig själv inom 24 timmar efter ett närande lavemang, mar man alltid använda ett vanligt vattenlavemang.

De närande lavemangen användas dessutom vid alla sådana tillfällen, vid hvilka patienten ej kan svälja eller magen behöfver skonas från att mottaga föda såsom vid förträngningar i matstrupen, vid magsår o.s.v.

Smärtstillande medel, såsom morfin antingen invärtes eller i form af insprutningar under huden, äro vanligtvis nödvändiga. I de flesta fall mår den sjuke relativt väl af vissa mineralvatten, såsom Carlsbader eller Marienbader, som utöfva ett välgörande inflytande på den åtföljande magkatarren. Vid uppkräkning af blod eller kaffesump-liknande massor må den sjuke taga små isbitar i munnen eller i brist deraf dricka kallt vatten i mindre qvantiteter samt använda en isblåsa eller kalla omslag öfver magtrakten, iaktaga fullkomlig stillhet i ryggläge, samt afhålla sig från att tala. Då uppkräkning af blod ej eger rum, använder man deremot våtvarma omslag öfver buken.

ISP Providers