the  Home Page
Historiska texter:
Blodkräkning
Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.
Blodkräkning eller uppkastning af blod från magen är antingen blandad med födoämnen eller endast blod, hvarvid det kan vara flytande eller delvis lefradt. Mängden af upkräkt blod kan naturligtvis vara mycket olika, från några matskedar till betydliga qvantiteter.
Blodkräkning kan bero dels på något svårare maglidande, såsom magkräfta eller magsår (jfr.art. Magsår), dels på hinder i blodomloppet, förorsakadt af något allvarsamt lidande i ett annat vigtigt organ, i synnerhet i hjertat eller lungorna, dels på förgiftningar eller nedsväljning af skarpa, stickande eller skärande föremål eller frätande ämnen, desl på skörbjugg (jfr.art. Skörbjugg), dels någon gång på uteblifven månadsrening o.s.v. Stundom kan en uppkräkning af blod bero endast derpå att en person omedvetet, t.ex. under sömnen, haft en blödning från bakre delen av näsan, nedsväljt blodet och sedermera kräkt upp det; i detta fall finner man i allmänhet något blod, vanligen lefradt, i öfre delen af svalget eller näsan.
Uppkräkning af blod är alltid farligt, men stundom är dock faran mindre än man skulle tro af de åtföljande symptomen. Beror blodkräkningen på något organiskt lidande, såsom Magkräfta eller Magsår, är tillståndet alltid betänkligt. De åtföljande symptomen kunna vara mycket allvarsamma: svindel, afdåning, kallsvett, kalla lemmar, oro, liten och klen puls, andnöd o.s.v. - allt följder af blodförlusten.
Till dess läkare anländer, må man lägga kalla omslag eller ännu bättre en linnelapp och deröfver en isblåsa på magen , låta den sjuke få små isbitar i munnen samt för öfrigt tillråda honom att ligga så orörligt som möjligt. Såvidt den sjuke svimmar, må man använda de för svimning angifna medlen. Han bör afhålla sig från alla slags födoämnen och drycker ända till dess magen åter kommit i ro, hvarför det stundom kan bli nödvändigt att fifva födoämnen i lavemang under någon tid. (jfr.art. Magkräfta); dessutom må han undvika alla rörelser och allt talande. Först sedan blödningen fullständigt upphört och ej något vidare äckel förmärkes, kan man försöka med kall mjölk, till en början endast theskedsvis. Helt småningom och med stor försiktighet må man derefter öfvergå till andra lättsmälta födoämnen. Jfr. för öfrigt Magsår och Blodupphostning.
|
|
