Home Page
Tunntarmscancer är verkligen en sällsynt sjukdom, vilket egentligen är förvånandsvärt, eftersom det är fråga om ett stort och invecklat organ med många viktiga funktioner.
Tunntarmen börjar vid nedre magmunnen, pylorus. Den första delen utgörs av tolvfingertarmen, duodenum. Tunntarmen är sammanlagt omkring 6 meter lång, och ytan av matsmältningskanalen finns till 90% i tunntarmen. Tunntarmens uppgift är att transportera födan framåt, spälka upp stora molekyler i födan och absorbera näringen i födan. Ytan, som är i kontakt med potentiellt farliga cancerframkallande ämnen i födan, är stor. Trots detta utgör cancer i tunntarmen bara ett par procent av alla cancerfall i magtarmkanalen.
Vilka olika typer av cancer finns det i tunntarmen?
Då man talar om cancer i tunntarmen avser man oftast den typ av elakartade tumörer som på medicinskt språk kallas för adenocarcinom. I tunntarmen förekommer också andra typer av elakartade sjukdomar, och vanligast av dessa är så kallade lymfom (som utgår från lymfkörtlarna) och leimyosarcom (som utgår från muskelskiktet i tarmväggen). Dessutom förekommer en hormonellt aktiv malign tumör med namnet carcinoid tumör i tunntarmen.
I Finland får omkring 40 kvinnor och 40 män denna sjukdom varje år. Sjukdomens förekomst har ökat en aning under de senaste åren - största delen av ökningen av antalet fall förklaras av att den äldre delen av befolkningen starkt ökat i antal. En del av ökningen kan dessutom förklaras av förbättrad statistik.
I utvecklingländerna är denna sjukdom mycket sällsynt - nästan okänd. I USA förekommer ungefär 2000 nya fall per år, vilket innnebär, att sjukdomens förekomst i USA och i Finland ligger på ungefär samma nivå. Sjukdomen är en aning vanligare hos män än hos kvinnor.
Ja. Vanligast är det dock att cancern lokaliserar sig till tolvfingertarmen, där nästan hälften av alla tumörer av denna typ hittas - detta trots att tolvfingertarmen bara utgör en liten del av hela tunntarmen.
Man kan fråga också tvärtom - vilka är orsakerna till, att cancer är så sällsynt i tunntarmen?
De viktigaste orsakerna är säkerligen:
* Den snabba transporten av födan och tarminnehållet genom tunntarmen - kontakttiden mellan potentiellt farliga ämnen i födan och tunntarmens slemhinna blir kort.
* Koncentrationen av potentiellt farliga cancerframkallande ämnen är låg, eftersom tarminnehållet är "utspätt" av rikliga mängder matsmältningsvätskor.
* Bakterieförekomsten i tunntarmen är obetydlig. Man kan säga, att tunntarmen är ett nästan sterilt område, eftersom den sura magsaften nästan tar kål på alla bakterier i födan. I tjocktarmen finns det däremot en mycket kraftig bakterieväxt. Bakterier kan bidra till uppkomsten av cancerframkallande ämnen, och det att bakterierna nästan saknas helt i tunntarmen utgör därmed ett skydd mot cancer.
Crohn´s sjukdom kan orsaka en kronisk inflammation i en del av tunntarmen, och en kronisk inflammation kan ha en cancerfrämjande effekt. En obehandlad celiaki går med en ökad risk för cancer i tunntarmen. Dessutom finns det en del polypsjukdomar i tarmen, som ökar risken för cancer.
Hur stor är risken för cancer i tunntarmen, om man drabbas av Crohn´s sjukdom?
Risken är ytterligt liten, och riskökningen börjar först då Crohn´s sjukdom varat i många år. Om man blir opererad för Crohn´s sjukdom och en del av tunntarmen har "kopplats bort", är risken för cancer i den bortkopplade tarmslingan hög. I praktiken är risken för cancer vid Crohn´s sjukdom dock oändligt liten, och vi har inte hittat ett enda sådant fall under de senaste 20 åren på Centralsjukhuset i Vasa.
En obehandlad celiaki - oftast obehandlad därför att man inte gjort en riktig diagnos - går med en ökad risk för elakartade, maligna, sjukdomar i tunntarmen. En forskare med namnet Holmes har funnit, att risken minskar med glutenfri kost, för att efter ungefär nio år vara på samma låga nivå som hos normalbefolkningen. Den vanligaste cancerformen vid celiaki är lymfom, men patienterna har också en ökad risk för vanlig tunntarmscancer.
Vilka polypsjukdomar kan orsaka cancer i tunntarmen?
Familjär colonpolypos är den viktigaste. Denna sjukdom nedärvs, vart annat barn får sjukdomen om en förälder har den, och då barnet är omkring 15 år börjar små polyper - adenom - uppenbara sig i tjocktarmen. Småningom blir dessa tusentals till antalet, och risken för cancer är 100% och blir påtaglig i omkring 25 års ålder. I praktiken väntar man naturligtvis inte tills patienten får cancer, utan tjocktarmen avlägsnas i god tid. Dessa patienten kan också ha polyper i tunntarmen, oftast i tolvfingertarmen, och också dessa kan bli elakartade, maligna.
En annan mera sällsynt polypsjukdom, som innebär ökad risk för cancer i tunntarmen, är Peutz-Jeghers syndrom.
Cancer i tunntarmen uppstår tydligen ofta från godartade polyper. Denna bild visar en godartad polyp i tolvfingertarmen, där man dock på ett ställe hittade elakartade cellförändringar, cancer.
Det finns inga riktigt typiska symtom. Sjukdomen är ofta helt symtomfri, tills tumören småningom växt så stor, att den orsakar ett hinder för tarminnehållet, ett så kallat passagehinder. Ett sådant orsakar illamående och uppkastningar, eftersom maten inte kan passera tunntarmen, och besvären blir värre efter födointag. Tumören kan täppa till tarmen helt och hållet, och då får patienten något som på medicinsk språk kallas ileus, som kräver sjukhusvård, med intravenös vätske- och näringstillförsel.
Ett passagehinder eller ileustillstånd är oftast det symtom, som föranleder mera noggranna utredningar, och behandling. Den slutliga diagnosen klarnar ofta först i samband med operation.
En tumör i tunntarmen kan förorsaka kronisk blödning med anemi som följd. Deta symtom är dock mera sällsynt än vad man kunde förvänta sig, och ses oftare vid metastas av annan cancer, till exempel melanom, en allvarlig form av hudcancer.
Kontrastundersökning av tunntarmen är den viktigaste undersökningen. Ofta ser man i denna, att det finns ett passagehinder i tarmen, och man kan åtminstone på ett ungefär när lokalisera var hindret sitter, men det går inte att säkert säga, vad hindret egentligen består av. Den slutliga diagnosen får man sedan som ovan nämndes i samband med operationen.
Operation är den enda behandlingen som kan bota patienten, och operation är oftast nödvändig också i de fall där sjukdomen redan spridit sig, för att trygga tarmpassagen. Om det är fråga om en spridd sjukdom kan man dessutom behandla med cellgifter, dvs cytostatica, och strålbehandling, men resultaten är inte speciellt uppmuntrande. De bästa resultaten får man naturligtvis i de fall, där tumören är lokaliserad, och kan avlägsnas helt med operation.
Som redan konstaterades, är det inte ovanligt, att tumören redan spritt sig till omgivningen då diagnosen görs. Detta innebär, att tumörsjukdomen inte helt kan avlägsnas kirurgiskt. Huvuddelen av patienterna är gamla. 5-årsöverlevnaden används ofta som mått på hur farlig en cancersjukdom är - om en patient klarar sig 5 år innebär detta ofta, att sjukdomen är botad helt och hållet. Beträffande tunntarmscancern klarar sig ungeför en tredjedel 5 år. Detta är bättre än 5-årsöverlevnaden vid magcancer, men sämre än vid cancer i tjocktarmen - tunntarmen ligger också i detta avseende mellan magsäcken och tjocktarmen!
| Uppdaterad onsdagen den 30.6.1999 The Wasa Workgroup on Intestinal Disorders c/o Hans Björknäs GASTROLAB Kyrkoesplanaden 18 B 37 65100 Vasa, Finland, Europe Tel +358-6-3124055 Email: hans.bjorknas@kolumbus.fi |
 Månadens bok |
